Konkurslag
(1987:672)
Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1310
(Register över lagens innehåll;ingår
ej i lagen)
1 kap. Inledande bestämmelser
2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.
Bevisning om obestånd
Konkurshinder
Säkerhetsåtgärder
Åtgärder vid konkursbeslut
3 kap. Verkningar av konkurs
Gäldenärens förlust av sin rådighet
Egendom som ingår i ett konkursbo
Utmätning vid konkurs
Rättegång vid konkurs m.m
4 kap. Återvinning till konkursbo
Inledande bestämmelser
Förutsättningar för återvinning
Verkan av återvinning
Talan om återvinning m. m
5 kap. Fordringar i konkurs
Fordringar som kan göras gällande
Fordringar med solidariskt betalningsansvar
Vissa fordringar som är beroende av villkor
Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m.
m.
Värdering av vissa fordringar
Kvittning i konkurs
6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.
Förbud mot näringsverksamhet under konkurs
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
Bouppteckningsed
Tvångsmedel m.m.
Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten
Ersättning för inställelse
7 kap. Förvaltning
och tillsyn
Förvaltare
Entledigande av förvaltare m. m
Rådgivare och förlikningsman
Förvaltarens allmänna åligganden m. m
Förvaltarens medelsförvaltning m.m.
Redovisning av medel till tredje man
Tillsynen över förvaltningen
Granskningsman
8 kap. Försäljning av egendom
Inledande bestämmelser
Försäljning av fast egendom
Försäljning av lös egendom
Kungörande av auktion i vissa fall
Indrivning av fordringar
9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet
Bevakning
Anmärkning
Tvist angående en bevakad fordran
Efterbevakning
10 kap. Avskrivning av konkurs
11 kap. Utdelning
Inledande bestämmelser
Utdelningsförfarandet
Förskottsbetalning
Efterutdelning
12 kap. Ackord i konkurs m.m.
Frivillig uppgörelse
Ackordsförslag m. m.
Borgenärsmajoritet vid ackord m. m.
Fastställelse av ackord
Verkan av ackord
Tillsyn över ackord
Förverkande av ackord
13 kap. Förvaltarens slutredovisning
Avgivande av slutredovisningen
Granskning av slutredovisningen
Klander av slutredovisningen
14 kap. Konkurskostnader
Allmänna bestämmelser
Förvaltarens arvode
Förvaltarens ersättning för kostnader
Övriga konkurskostnader
15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs
Formen för kungörande
Formen för kallelser och underrättelser m.m
Register över konkurser
16 kap. Bestämmelser om handläggning och överklagande m.m.
Handläggning av konkursärenden
17 kap. Skadestånd och straff
Skadestånd
Straff m.m
Övergångsbestämmelser
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang
tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina
fordringar. Under konkurs omhändertas tillgångarna för borgenärernas
räkning av konkursboet.
2 § En gäldenär som är på obestånd skall efter egen eller en borgenärs
ansökan försättas i konkurs, om inte annat är föreskrivet.
Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala
sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig.
3 § Förvaltningen av ett konkursbo handhas av en eller flera förvaltare.
Förvaltningen av boet står under tillsyn av en tillsynsmyndighet.
4 § Ett konkursbo som är på obestånd kan försättas i konkurs. Vad som är
föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådana fall gälla
konkursboet.
5 § Med panträtt i fast egendom jämställs vid tillämpningen av
denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och
inte grundas på utmätning.
Vad som sägs om borgenär med handpanträtt i lös egendom
tillämpas också i fråga om borgenär med rätt att hålla kvar lös
egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt). Lag (1994:481).
6 § Om det i någon annan lag har meddelats någon bestämmelse som avviker
från denna lag, gäller den bestämmelsen.
Angående tillämpligheten av rättegångsbalken ges bestämmelser i det
följande.
2 kap. Konkursansökan och konkursbeslut m.m.
Konkursansökan m.m.
1 § Ansökan om konkurs görs skriftligen hos den tingsrätt där gäldenären
bör svara i tvistemål som angår betalningsskyldighet i allmänhet.
Ansökningshandlingen skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden
eller sökandens ombud.
Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som gör rätten behörig,
om de inte är kända.
En ansökan skall avvisas, om det inte av den framgår vilken tingsrätt som
är behörig och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.
2 § Har en konkursansökan gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig,
skall rätten genast sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt som
enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall
anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra tingsrätten.
3 § Görs ansökningen av gäldenären, bör till ansökningshandlingen
bifogas en av gäldenären underskriven förteckning över boets
tillgångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och
postadress samt om det räkenskapsmaterial och de andra handlingar
som rör boet.
Ansöker ett dödsbo eller en dödsbodelägare om att boet skall
försättas i konkurs, skall till ansökningshandlingen bifogas
bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering har skett,
uppgift om dagen därför. Har inte bouppteckning förrättats, skall
uppgift om varje delägares namn och postadress lämnas. Lag (1995:793).
4 § Görs ansökningen av en borgenär, skall han vid ansökningen lämna
uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han
grundar yrkandet. Han skall även i original eller kopia bifoga de
handlingar som han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar
som har bifogats denna skall ges in i två exemplar.
5 § En ansökan skall avvisas, om den i de avseenden som avses i 3 eller 4
§ eller i övrigt är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för
prövning i sak och sökanden inte följer ett föreläggande att avhjälpa
bristen.
6 § Har en borgenärs fordran fastställts av domstol eller av
kronofogdemyndighet med stöd av lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning, skall detta godtas som
stöd för behörighet att begära gäldenären i konkurs, även om
avgörandet inte har vunnit laga kraft. Detta gäller dock inte,
om en domstol har förordnat att avgörandet inte får
verkställas.
En fordran som har fastställts genom en giltig skiljedom skall
också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15
eller 17 § utsökningsbalken och en domstol inte efter talan mot
skiljedomen har bestämt annat.
I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall
borgenären styrka sin behörighet att begära gäldenären i
konkurs. Lag (1999:125).
Bevisning om obestånd
7 § En uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtas, om
det inte finns särskilda skäl att inte göra det.
8 § Om inte annat visas, anses en gäldenär vara insolvent, när det
vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken inom de senaste sex
månaderna före konkursansökningen har framgått att han saknat tillgångar
till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om
gäldenären har förklarat sig ställa in sina betalningar.
9 § En gäldenär, som är eller senare än ett år före
konkursansökningen har varit bokföringsskyldig enligt
bokföringslagen (1999:1078), skall om inte annat visas anses
insolvent, om
1. gäldenären har uppmanats av en borgenär att betala klar och
förfallen skuld men underlåtit att göra detta inom en vecka och
2. borgenären begär gäldenären i konkurs inom tre veckor
därefter och skulden då ännu inte är betald.
Borgenärens uppmaning skall innehålla en upplysning om att en
konkursansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären.
Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske
endast om det finns anledning att anta att gäldenären har
avvikit eller på annat sätt håller sig undan.
Första och andra styckena gäller inte sådana juridiska personer
som anges i 2 kap. 2 § bokföringslagen och som inte driver
näringsverksamhet. Lag (1999:1095).
Konkurshinder
10 § En borgenär har inte rätt att få gäldenären försatt i konkurs, om
1. borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i
egendom som tillhör gäldenären,
2. tredje man har ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och
konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,
3. borgenärens fordran inte är förfallen till betalning och betryggande
säkerhet erbjuds av tredje man.
Med säkerhet som har ställts eller erbjuds av tredje man avses även
borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld.
10 a § Om företagsrekonstruktion pågår enligt lagen (1996:764) om
företagsrekonstruktion, skall en borgenärs ansökan om konkurs, i fall
gäldenären begär det, förklaras vilande i avvaktan på att
företagsrekonstruktionen upphör.
Finns det särskilda skäl att befara att gäldenären vidtar eller
underlåter att vidta en viss åtgärd och därigenom sätter borgenärens
rätt i fara, får dock rätten besluta att försätta gäldenären i
konkurs. Innan ett sådant beslut meddelas skall rekonstruktören
beredas tillfälle att yttra sig. Lag (1996:775).
Säkerhetsåtgärder
11 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan
det med skäl befaras att gäldenären skaffar undan egendom, får rätten, om
det finns särskild anledning, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom
i avvaktan på att ansökningen prövas.
I fråga om en sådan säkerhetsåtgärd tillämpas vad som gäller om kvarstad
för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken, om inte något
annat följer av denna lag. Detta gäller dock inte bestämmelsen i 16 kap.
15 § andra stycket utsökningsbalken.
Rätten får medge undantag från beviljad kvarstad.
12 § Finns det sannolika skäl för bifall till en konkursansökan och kan
det med skäl befaras att gäldenären genom att resa utomlands undandrar
sig en skyldighet eller överträder ett förbud som enligt denna lag gäller
i konkurs, får rätten, om det finns särskild anledning till det, förbjuda
gäldenären att resa utomlands i avvaktan på att ansökningen prövas. Om
ett sådant reseförbud meddelas, får i samband därmed eller senare
gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till den
kronofogdemyndighet som rätten bestämmer. Om gäldenären inte har något
pass, får förbud att utfärda pass för honom meddelas. Gäldenären får
häktas, om det är uppenbart otillräckligt med ett reseförbud.
Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas första stycket även på den
styrelseledamot, verkställande direktör, bolagsman och likvidator som har
avgått eller entledigats senare än ett år före den dag då
konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Beträffande en sådan säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf tillämpas
bestämmelserna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken, om inte något
annat följer av denna lag. En säkerhetsåtgärd kan inte hindras av att
säkerhet ställs. Inte heller kan en beviljad säkerhetsåtgärd hävas av
denna anledning. Kostnaden för häktning betalas av staten.
13 § Frågor om säkerhetsåtgärder enligt 11 eller 12 § tas upp på begäran
av en borgenär. Innan rätten meddelar beslut i frågan skall gäldenären
ges tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske.
Rätten får hålla förhandling för prövning av fråga om säkerhetsåtgärd.
Till förhandlingen skall gäldenären och borgenären kallas. Kallelserna
bör delges.
Beträffande häktning tillämpas vad som sägs i 6 kap. 10 § tredje stycket
och 11 §.
Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.
Prövning av konkursansökan m. m.
14 § Upptas en gäldenärs konkursansökan, skall rätten genast pröva
ansökningen.
Gäldenärens konkursansökan skall dock prövas vid en förhandling, om
1. det med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finns särskilda skäl att inte godta uppgiften om gäldenärens
insolvens eller
2. ansökningen avser ett dödsbo som inte står under förvaltning av
boutredningsman och ansökningen inte har gjorts av samtliga delägare.
Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock
senast inom en månad. Till förhandlingen skall gäldenären kallas. I fall
som avses i andra stycket 2 skall även de dödsbodelägare som inte har
biträtt ansökningen kallas. Ansökningen kan prövas slutligt även om
gäldenären uteblir från förhandlingen. I kallelsen skall han upplysas om
detta.
En konkursansökan som avses i andra stycket 2 skall förklaras vilande, om
det görs en framställning om att dödsboets egendom skall avträdas till
förvaltning av boutredningsman. Om dödsboets egendom avträds till
förvaltning av boutredningsman, förfaller konkursansökningen.
15 § En kallelse som avses i 14 § tredje stycket skall delges. Kallelsen
får delges enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) endast om det finns
anledning att anta att gäldenären har avvikit eller på annat sätt håller
sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske
även när gäldenären vistas på känd ort utomlands, om delgivning annars
inte kan ske här i landet och rätten med hänsyn till omständigheterna
finner att det inte är skäligt att kräva att delgivningen verkställs
utomlands.
16 § Upptas en borgenärs konkursansökan, skall rätten sätta ut en
förhandling för prövning av ansökningen.
Förhandlingen skall hållas inom två veckor från det att ansökningen kom
in till rätten. Om det finns särskilda skäl, får den hållas senare, dock
senast inom sex veckor. Till förhandlingen skall parterna kallas.
Parterna skall i kallelsen upplysas om den i 19 § föreskrivna påföljden
av att part uteblir.
I kallelsen till gäldenären skall denne föreläggas att svara på
konkursansökningen vid förhandlingen. I kallelsen skall även anges att
gäldenären inte behöver inställa sig, om han före förhandlingen
skriftligen medger ansökningen och rätten inte särskilt underrättar honom
om att förhandlingen ändå skall hållas.
17 § I fråga om kallelser enligt 16 § tillämpas 15 §. Gäldenären skall
samtidigt med kallelsen delges de av borgenären ingivna handlingarna.
Om delgivning med gäldenären sker enligt 15 § delgivningslagen
(1970:428), får rätten förordna att gäldenärens egendom sätts under
särskild vård. Kostnaden för vården skall betalas av borgenären.
18 § Om gäldenären före förhandlingen medger en borgenärs konkursansökan,
skall rätten genast pröva ansökningen.
Om rätten med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller av någon annan
anledning finner att det finns särskilda skäl mot antagandet att
gäldenären är insolvent, skall konkursansökningen dock prövas vid
förhandlingen. Rätten skall genast underrätta gäldenären om detta.
Behöver frågan om att försätta gäldenären i konkurs inte prövas vid
förhandlingen, skall denna ställas in och borgenären genast underrättas
om detta.
19 § Uteblir borgenären från förhandlingen, skall ärendet avskrivas, om
inte gäldenären medger ansökningen.
Ansökningen får prövas slutligt även om gäldenären uteblir från
förhandlingen.
20 § En förhandling där frågan om att försätta gäldenären i konkurs skall
prövas får skjutas upp på en parts begäran när det finns särskilda
omständigheter. Uppskov får dock inte utan synnerliga skäl meddelas, om
sökanden motsätter sig det. Endast om det är nödvändigt får uppskovet
göras längre än fyra veckor.
21 § Om flera konkursansökningar mot samme gäldenär är anhängiga
samtidigt och om en annan ansökan bifalls än den som kom in först, skall
det vad gäller frågor som är beroende av tiden för konkursansökan anses
som om konkursbeslutet har grundats på den ansökan som kom in först.
22 § En konkursansökan får inte återkallas sedan beslut om konkurs har
meddelats. Även om gäldenären själv har ansökt om konkursen eller medgett
en borgenärs konkursansökan, skall dock högre rätt upphäva beslutet, om
gäldenären efter att ha överklagat visar att han är solvent.
23 § I fråga om rätt till ersättning för kostnader vid prövning av en
borgenärs konkursansökan gäller 18 kap. rättegångsbalken i tillämpliga
delar. Bestämmelsen i 18 kap. 2 § skall dock inte tillämpas. Borgenären
får utan hinder av 14 § samma kapitel i konkursen göra gällande fordran
på ersättning för sådana kostnader i den ordning som gäller för andra
fordringar.
Åtgärder vid konkursbeslut m. m.
24 § När ett beslut om konkurs meddelas, skall tingsrätten
1. genast bestämma tidpunkt för det sammanträde vid vilket gäldenären
skall avlägga bouppteckningsed (edgångssammanträde),
2. snarast utse förvaltare,
3. kalla gäldenären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär
som har gjort konkursansökningen till edgångssammanträdet.
Konkursbeslutet skall genast kungöras. Genom kungörelsen kallas övriga
borgenärer till edgångssammanträdet.
Kallelsen till gäldenären enligt första stycket 3 skall delges.
25 § Om högre rätt upphäver ett beslut om konkurs, skall tingsrätten
genast kungöra den högre rättens beslut. Egendomen i boet skall
återställas till gäldenären i den mån den inte behövs för betalning av
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig.
Överflyttning av en konkurs
26 § Om det sedan ett beslut om konkurs har meddelats finns synnerliga
skäl för att handlägga konkursen på någon annan ort, kan rätten efter
samråd med tingsrätten på den andra orten bestämma att konkursen skall
handläggas av den senare domstolen.
3 kap. Verkningar av konkurs
Gäldenärens förlust av sin rådighet
1 § Sedan ett beslut om konkurs har meddelats, får gäldenären inte råda
över egendom som hör till konkursboet. Han får inte heller åta sig sådana
förbindelser som kan göras gällande i konkursen.
2 § En rättshandling mellan gäldenären och någon annan som företas senast
dagen efter den då kungörelsen om konkursbeslutet var införd i Post- och
Inrikes Tidningar skall utan hinder av vad som sägs i 1 § gälla, om det
inte visas att den andre kände till beslutet eller att det förekom
omständigheter som gav honom skälig anledning att anta att gäldenären var
försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom som
på grund av detta skall gälla, skall likväl, om konkursboet utan oskäligt
uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han har
utgett jämte nödvändig eller nyttig kostnad.
Infriar någon en förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som anges
i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av
omständigheterna framgår att han var i god tro. En uppsägning eller annan
liknande rättshandling som företas mot eller av gäldenären efter sagda
tidpunkt skall gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre
var i god tro och det är uppenbart oskäligt att rättshandlingen blir
ogiltig mot konkursboet.
Det finns särskilda bestämmelser om verkan av gäldenärens överlåtelse
eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev eller vissa andra
jämförbara värdehandlingar.
Egendom som ingår i ett konkursbo
3 § Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annat följer av 2 §,
all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.
Till konkursboet räknas även den egendom som kan tillföras boet genom
återvinning enligt 4 kap.
4 § För att ta i anspråk gäldenärens lön och därmed jämställda
förmåner som överstiger förbehållsbeloppet får förvaltaren för
konkursboets räkning hos kronofogdemyndigheten begära utmätning
enligt 7 kap. utsökningsbalken.
Att utmätning av lön som pågår vid konkursens början kan fortsätta
för konkursboets räkning följer av 7 kap. 19 § andra stycket
utsökningsbalken. Lag (1995:308).
5 § Gäldenären har rätt att av konkursboet få ut sådan egendom som enligt
5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökningsbalken undantas från utmätning.
I stället för 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken gäller att, om någon annan
utväg till försörjning saknas, nödvändigt underhåll får betalas av
konkursboet till gäldenären och hans familj eller annan
underhållsberättigad under en månad från den dag då beslutet om konkurs
meddelades eller, om det finns synnerliga skäl för det, under längre tid.
I ett dödsbos konkurs tillkommer en sådan förmån som avses i första
stycket den dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller
18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken.
6 § Tvister mellan förvaltaren och gäldenären eller annan i frågor
som avses i 4 och 5 §§ skall prövas av tillsynsmyndigheten på ansökan
av förvaltaren, en borgenär, gäldenären eller en
underhållsberättigad. Myndigheten skall inhämta yttranden i den
omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut gäller
omedelbart, även om det överklagas. Beslutet skall efter ansökan ändras,
om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden motiverar det.
Tillsynsmyndighetens beslut i ett ärende som avses i första stycket
får överklagas av den vars rätt berörs av beslutet. I fråga om ett
sådant överklagande tillämpas bestämmelserna i utsökningsbalken om
överklagande av beslut om utmätning av lön. Lag (1995:793).
Utmätning vid konkurs
7 § Sedan beslut om konkurs har meddelats, får egendom som hör till
konkursboet inte utmätas för fordran hos gäldenären, om inte något
annat följer av 7 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken. En
utmätning som sker i strid mot detta är utan verkan.
Utan hinder av konkurs får ändå egendom, i vilken panträtt för viss
fordran gäller, utmätas för fordringen. Lag (1996:132).
8 § Har utmätning hos gäldenären skett innan beslut om konkurs meddelats,
skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om inte något
annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden inte
hade panträtt och om den förmånsrätt som han har vunnit genom utmätningen
skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningsbalken skulle ha
betalts till utmätningssökanden eller annan borgenär som inte hade
panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.
Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall kunna tas till vara eller om det
finns några andra synnerliga skäl för det. Uppskov får begäras även av en
borgenär vars rätt kan bero därav. Om en auktion är utsatt, skall
konkursboet betala den kostnad som blir onyttig genom uppskovet.
Hade utmätningssökanden inte panträtt och skall den förmånsrätt som han
har vunnit genom utmätningen gå åter, skall även utmätningen gå åter om
förvaltaren begär det innan egendomen har blivit såld.
Rättegång vid konkurs m.m.
9 § Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan egendom
som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan. Om
boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar
gäldenärens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet.
Egendomen får inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som
kan göras gällande i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan,
tillämpas beträffande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad
vad som i rättegångsbalken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har
ägt rum enligt 13 kap. 7 § samma balk.
Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.
Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses i
första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet meddelande
om rättegången. I mål om betalningsföreläggande eller handräckning gäller
vad som nu sagts om domstolen i stället kronofogdemyndigheten. Lag
(1991:857).
10 § Anser förvaltaren att ett förlikningsanbud angående en osäker eller
tvistig tillgång bör antas, får gäldenären själv med skyldighet att lämna
redovisning till konkursboet utföra tvisten, om han ställer säkerhet för
vad som bjuds genom förlikningen.
4 kap. Återvinning till konkursbo
Inledande bestämmelser
1 § Återvinning till konkursbo får på begäran av boet ske i enlighet med
vad som anges i detta kapitel. Återvinning får dock inte ske av
1. betalning av skatt eller avgift som avses i 1 § lagen (1971:1072) om
förmånsberättigade skattefordringar m. m., om fordringen var förfallen
till betalning,
2. betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt äktenskaps-
eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet var förfallet till betalning och
den underhållsberättigade inte har gynnats på ett otillbörligt sätt.
2 § Med fristdag avses dagen då ansökningen om gäldenärens
försättande i konkurs kom in till tingsrätten.
Har beslut meddelats om företagsrekonstruktion enligt lagen
(1996:764) om företagsrekonstruktion avses med fristdag i stället
dagen för ansökan om företagsrekonstruktion, såvida
konkursansökningen har gjorts under företagsrekonstruktionen eller
inom tre veckor från det att rätten beslutat att
företagsrekonstruktionen skall upphöra.
Har ansökan om skuldsanering enligt skuldsaneringslagen (1994:334)
gjorts avses med fristdag i stället dagen för denna ansökan, såvida
konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att frågan om
skuldsanering avgjordes.
Har ett dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses
med fristdag dagen för ansökningen om detta, såvida boutredningsman
har förordnats senare än tre månader före den dag som annars skulle
anses som fristdag. Lag (1996:775).
3 § Som närstående till gäldenären anses den som är gift med gäldenären
eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till
gäldenären eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led
eller så att den ene är gift med den andres syskon samt den som på annat
sätt står gäldenären personligen särskilt nära.
Som närstående till en näringsidkare eller en juridisk person anses
vidare
1. den som har en väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den
juridiska personen som är grundad på andelsrätt eller därmed jämförligt
ekonomiskt intresse,
2. den som inte ensam men tillsammans med en närstående till honom har
sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs
under 1,
3. den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över
verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen bedriver,
4. den som är närstående till någon som enligt 1--3 är närstående.
4 § Avhändelse av fast egendom anses inte ha ägt rum förrän lagfart har
sökts.
Förutsättningar för återvinning
5 § En rättshandling, varigenom på ett otillbörligt sätt en viss borgenär
har gynnats framför andra eller gäldenärens egendom har undandragits
borgenärerna eller hans skulder har ökats, går åter, om gäldenären var
eller genom förfarandet, ensamt eller i förening med annan omständighet,
blev insolvent samt den andre kände till eller borde ha känt till
gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen
otillbörlig.
Närstående till gäldenären skall anses ha sådan kännedom som anges i
första stycket, om det inte görs sannolikt att han varken hade eller
borde ha haft sådan kännedom.
Om rättshandlingen ägde rum mer än fem år före fristdagen, går den åter
endast när den har gällt någon närstående till gäldenären.
6 § En gåva går åter, om den har fullbordats senare än sex månader före
fristdagen. En gåva som har fullbordats dessförinnan men senare än ett år
eller, när den har skett till någon som är närstående till gäldenären,
tre år före fristdagen går åter, om det inte visas att gäldenären efter
gåvan hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.
Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om det med hänsyn
till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart,
att avtalet delvis har egenskap av gåva.
Understöd och sedvanliga gåvor som inte stod i missförhållande till
gäldenärens ekonomiska förhållanden är undantagna från återvinning enligt
denna paragraf.
7 § Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid
vilken gäldenären har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått
från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott, går
i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen har kommit in till rätten
senare än tre år före fristdagen och det inte visas att gäldenären efter
bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans
skulder.
Vad som sägs i första stycket om det fallet att gäldenären har avstått
från egendom mot att en fordran mot honom har lagts ut på hans lott
gäller inte, om egendomen utgjorde makarnas gemensamma bostad eller bohag
och övertogs av den andra maken med stöd av bestämmelserna i 11 kap. 8 §
äktenskapsbalken.
8 § Betalning av lön, arvode eller pension, som har skett senare än sex
månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet.
Har betalningen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när den
skett till någon som är närstående till gäldenären, tre år före
fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att
gäldenären efter betalningen hade kvar utmätningsbar egendom som
uppenbart motsvarade hans skulder.
9 § Överföring av medel till pensionsstiftelse, som har skett senare än
sex månader före fristdagen och som har medfört att stiftelsen fått
överskott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har
överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden
väsentligen har gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år
före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det inte visas att
gäldenären efter överföringen hade kvar utmätningsbar egendom som
uppenbart motsvarade hans skulder.
Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första
stycket går åter, om överföringen har skett senare än tre månader före
fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller
närstående till honom, går den också åter, om åtgärden har skett
dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen har
skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett
dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen har
gynnat gäldenären eller närstående till honom, tre år före fristdagen,
går den åter, om det inte visas att gäldenären efter överföringen hade
kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade hans skulder.
Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m. m. finns det
föreskrifter i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal.
10 § Betalning av en skuld, som har skett senare än tre månader före
fristdagen och som har gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i
förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska
ställning, går åter, om den inte med hänsyn till omständigheterna ändå
kan anses som ordinär. Har betalningen skett till någon som är närstående
till gäldenären dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går
den åter, om det inte visas att gäldenären varken var eller genom
åtgärden blev insolvent.
Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning tillämpas också
när kvittning har skett, om borgenären enligt 5 kap. 15 eller 16 § inte
hade varit berättigad att kvitta i konkursen.
11 § Betalning för en växel eller en check går åter i de fall som avses i
10 § endast i den mån den som mottog betalningen hade kunnat vägra att
göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot någon annan hos
vilken han kunde erhålla täckning.
Om återvinning av en betalning är utesluten till följd av vad som sägs i
första stycket, är den som skulle ha burit den slutliga förlusten om
betalningen hade uteblivit skyldig att utge ersättning under samma
förutsättningar som hade gällt för återvinning, om betalningen hade skett
till honom som borgenär.
12 § Säkerhet som gäldenären har överlämnat senare än tre månader före
fristdagen går åter, om den inte var betingad vid skuldens tillkomst
eller inte har överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har
säkerheten överlämnats till någon som är närstående till gäldenären
dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter under
angivna förutsättningar, om det inte visas att gäldenären varken var
eller genom åtgärden blev insolvent.
Med överlämnande av säkerhet jämställs annan åtgärd av gäldenären eller
borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rätt.
När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första
stycket anses föreligga om ansökan har gjorts senare än på den
inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens
tillkomst.
13 § Förmånsrätt eller betalning som en borgenär har vunnit
genom utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än
tre månader före fristdagen. Har utmätningen skett till förmån för
någon som är närstående till gäldenären, går förmånsrätten eller
betalningen också åter om förmånsrätten har inträtt dessförinnan
men senare än två år före fristdagen och det inte visas att
gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Vad som sägs i första stycket gäller inte om förmånsrätten har
inträtt vid utbyte mot egendom som har utmätts tidigare än tre
månader före fristdagen eller, i fall som avses i första stycket andra
meningen, två år före fristdagen. Lag (1994:481).
Verkan av återvinning
14 § Vid återvinning skall den egendom som gäldenären har utgett
återbäras till konkursboet.
Den som har lämnat gäldenären något vederlag för egendomen har rätt att
återfå vad han har utgett. Detta gäller dock inte ett sådant vederlag som
inte har kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller
borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla
borgenärerna detta.
Finns den egendom som skall återbäras enligt första eller andra stycket
inte i behåll, skall ersättning för dess värde utges. Är återbäring av
viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det
medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.
15 § Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den
avkastning som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades.
Utgörs egendomen av ett penningbelopp eller skall ersättning utges för
egendomens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) till och
med den dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen
inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 5 §, kan han
förklaras skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det
att han mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för
sådan tid beräknas enligt 5 § räntelagen.
Den som har lagt ned nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som
återbärs har rätt till ersättning för denna, om det inte finns särskilda
skäl mot det.
Återvinns en säkerhet som grundas på inteckning, skall
inteckningshandlingen återställas eller, om den behövs som bevis för
fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan
det inte ske, skall ersättning utges.
16 § Har tredje man ställt egendom som säkerhet för en förpliktelse av
gäldenären och återfått säkerheten sedan gäldenären har fullgjort
förpliktelsen, är den som har återställt säkerheten inte skyldig att vid
återvinning återbära mer än vad som överstiger säkerhetens värde, om han
inte kan återfå denna och inte heller, när han återställde säkerheten,
kände till eller borde ha känt till gäldenärens insolvens.
Tredje man är skyldig att till borgenären eller, om konkursboet begär
det, direkt till boet på nytt utge säkerheten eller ersätta dess värde
under samma förutsättningar som skulle ha gällt för återvinning av
fullgörelsen, om den i stället hade skett till honom.
Första och andra styckena tillämpas också när tredje man har ingått
borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären har fullgjort
förpliktelsen.
17 § Skyldighet för någon annan än konkursboet att enligt 14, 15 eller
16 § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla en
inteckningshandling eller på nytt ställa säkerhet eller borgen kan
jämkas, om det finns synnerliga skäl.
18 § Om egendom som kan återvinnas har överlåtits till annan, har
konkursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till
eller borde ha känt till de omständigheter som grundar denna rätt.
Talan om återvinning m. m.
19 § Förvaltaren får påkalla återvinning
1. genom att väcka talan vid allmän domstol,
2. genom att göra anmärkning mot bevakning eller i samband med
utdelningsförfarandet bestrida yrkande i annan ordning om
betalnings- eller förmånsrätt i konkursen eller
3. genom att göra invändning mot annat yrkande som i rättegång
framställs mot konkursboet.
Om förvaltaren inte vill påkalla återvinning och inte heller ingår
förlikning i saken, får en borgenär påkalla återvinning genom att
väcka talan vid allmän domstol.
För återgång av förmånsrätt som har vunnits genom utmätning
behövs inte någon särskild åtgärd. Lag (1994:481).
20 § Talan vid allmän domstol om återvinning får väckas inom ett år från
dagen för konkursbeslutet. Talan får även väckas inom sex månader från
det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären
avhänt sig fast egendom eller är det fråga om återgång av en bodelning,
får talan även väckas inom sex månader från den dag då lagfart söktes
eller bodelningshandlingen gavs in till rätten.
En borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att
få ersättning för denna av boet, i den mån kostnaden täcks av vad som har
kommit boet till godo genom rättegången.
21 § Den som med anledning av återvinning får en fordran i konkursen
behöver inte bevaka fordringen. Om utdelning har ägt rum, är han vid
återbäring till boet berättigad att avräkna vad som borde ha tillkommit
honom som utdelning enligt tidigare utdelningsförslag, om fordringen då
hade varit känd. Vid senare utdelning skall utdelning beräknas för vad
som kan återstå av en sådan fordran.
5 kap. Fordringar i konkurs
Fordringar som kan göras gällande
1 § I konkurs får endast en fordran som har uppkommit innan
konkursbeslutet meddelades göras gällande, om inte något annat följer av
3 kap. 2 §.
En fordran får göras gällande i konkurs även om den är beroende av
villkor eller inte är förfallen till betalning.
2 § I konkurs får inte fordran på lön, arvode eller pension göras
gällande i den mån fordringen uppenbart överstiger vad som kan anses
skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och
omständigheterna i övrigt.
Den som enligt 4 kap. 3 § skall anses som närstående till gäldenären får
inte göra gällande sådan fordran i vidare mån än som kan anses skäligt
med hänsyn till vad som angetts i första stycket och inte i något fall
för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen kom in till
tingsrätten.
3 § En fordran på pension får i konkurs inte göras gällande till den del
den betalas av en pensionsstiftelse.
Fordringar med solidariskt betalningsansvar
4 § Har flera utfäst eller på något annat sätt ådragit sig solidariskt
betalningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för
borgenärens återstående fordran i en solidariskt ansvarig gäldenärs
konkurs beräknas på fordringens belopp utan avdrag för avbetalning som en
medgäldenär har gjort,
1. om avbetalningen har skett genom ackord, konkurs eller annan
fördelning av en insolvent medgäldenärs bo,
2. om den har skett senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen eller
3. om och i den mån avbetalningen har medfört rätt för medgäldenären att
söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).
Har konkursgäldenären infriat en medgäldenärs regressfordran och äger
återvinning därav inte rum, skall dock avdrag göras.
Om utdelningen överstiger borgenärens återstående fordran, skall
överskottet fördelas enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes
ansvarighet för fordringen.
Hur utdelning för en fordran hos ett handelsbolag beräknas i en
bolagsmans konkurs är föreskrivet i 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag.
5 § När avbetalning har skett på en fordran för vilken flera är
solidariskt ansvariga och utdelning till borgenären enligt 4 § skall
beräknas på ett högre belopp än den återstående fordringen, skall
utdelningen beräknas gemensamt för borgenären och en medgäldenär som har
en regressfordran. Borgenären har företräde till betalning framför
medgäldenären. Om flera medgäldenärer har rätt till betalning av det som
återstår sedan borgenären har fått sitt, skall överskottet fördelas
mellan dem enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet
för fordringen.
Första stycket gäller i tillämpliga delar även när en medgäldenär gör
gällande en regressfordran med anledning av vad han senare kan komma att
betala utöver vad som bör belöpa på honom.
6 § Om en borgenär uppbär utdelning i fall då konkursgäldenären har
ställt säkerhet i sin egendom för en regressfordran som en solidariskt
ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att
utnyttja säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen har
beräknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.
Första stycket tillämpas också när konkursgäldenären har en fordran hos
medgäldenären som denne hade kunnat använda till kvittning.
7 § Om en solidariskt ansvarig medgäldenär har betalt skulden senare än
tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna fristdagen, skall utdelning för
den regressfordran som han därigenom har fått beräknas på samma belopp
som skulle ha tillämpats i fråga om utdelning till borgenären om skulden
inte hade betalts. Har någon annan solidariskt ansvarig medgäldenär en
regressfordran med anledning av en tidigare avbetalning, skall dock
utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt vad som följer av
gäldenärernas inbördes ansvarighet för fordringen.
8 § Om en solidariskt ansvarig gäldenär har försatts i konkurs och om den
konkursen inte har avslutats innan en medgäldenär försätts i konkurs, har
den förres konkursbo rätt till andel i överskott enligt 4 § tredje
stycket även om regressfordringen inte har bevakats i medgäldenärens
konkurs.
9 § Vad som sägs i 4--8 §§ om solidariskt betalningsansvar tillämpas
också i de fall där borgenären har fått pant eller annan säkerhet i
tredje mans egendom.
Vissa fordringar som är beroende av villkor
10 § Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären
inte har rätt att utfå fordringsbeloppet om inte viss omständighet
inträffar, skall utdelning för fordringen inte beräknas i ett
utdelningsförslag, om det saknas anledning att anta att villkoret kommer
att uppfyllas.
Beräkning av ränta på fordringar under konkurs m. m.
11 § För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med
ränta skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas
eller, om medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.
Om en fordran som är förenad med förmånsrätt men som inte löper med ränta
hade kunnat göras räntebärande genom delgivning av stämning eller av
ansökan om betalningsföreläggande, skall ränta för den beräknas enligt 5
§ räntelagen (1975:635) från dagen för konkursbeslutet, om fordringen då
var förfallen till betalning och annars från den senare dag då fordringen
förfaller till betalning. Räntan skall beräknas till dag som avses i
första stycket.
För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med
tillämpning av första och andra styckena. Lag (1991:857).
12 § För en fordran som inte löper med ränta före förfallodagen skall
utdelning beräknas endast på det belopp som efter fem procents årlig
ränta utgör fordringens värde nedan angiven dag, om fordringen då inte
var förfallen, nämligen
1. om fordringen utgår fullt eller med förmånsrätt, den dag då
utdelningsförslaget upprättas,
2. om fordringen inte är förenad med förmånsrätt och inte utgår fullt,
dagen för konkursbeslutet.
Betalas medel ut i förskott till borgenären för en fordran som avses i
första stycket 1 och var fordringen då inte förfallen, skall utdelningen
i stället beräknas efter fordringens värde på betalningsdagen.
Värdering av vissa fordringar
13 § En fordran avseende en förmån som inte utgår i pengar skall vid
utdelning uppskattas till skäligt belopp.
En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då
utdelningsförslaget upprättas skall uppskattas till det belopp som
motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen. Uppskattningen
sker med ledning av 2 och 3 §§ lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. En fordran på ränta eller annan förmån som skall
utgå under någons livstid och som inte är förfallen till betalning den
dag då utdelningsförslaget upprättades skall uppskattas med ledning av 3
§ angivna lag.
En fordran i utländskt myntslag skall beräknas efter den kurs som gäller
den dag då utdelningsförslaget upprättas. Betalas medel ut i förskott
till borgenären, sker beräkningen efter kursen på betalningsdagen.
14 § Om en gäldenär som i en konkurs har fått ackord återigen blir
försatt i konkurs innan ackordet har fullgjorts, har en borgenär vars
fordran har satts ned genom ackordet rätt till utdelning för
fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag för vad han redan har
uppburit. Han får dock inte uppbära mer än vad han har rätt till
enligt ackordet.
Första stycket tillämpas också när gäldenären har fått ackord enligt
lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion. Lag (1996:1056).
Kvittning i konkurs
15 § En fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av
borgenären användas till kvittning mot en fordran som gäldenären hade mot
honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock inte om kvittning
var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas beskaffenhet.
Är en fordran beroende av ett villkor som innebär att borgenären har rätt
att få ut fordringsbeloppet endast om viss omständighet inträffar, skall
borgenären fullgöra sin förpliktelse trots att han annars hade haft rätt
att kvitta. Om han före den dag då utdelningsförslaget upprättas visar
att villkoret har uppfyllts, har han emellertid rätt att återfå
motsvarande belopp i den mån det inte överstiger vad han har att fordra.
Finns det anledning att anta att villkoret kommer att uppfyllas senare,
skall ett för borgenären beräknat belopp avsättas när utdelningsförslaget
upprättas.
16 § En fordran mot gäldenären som har förvärvats genom en överlåtelse
från tredje man senare än tre månader före den i 4 kap. 2 § angivna
fristdagen får inte användas till kvittning mot en fordran som gäldenären
hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller om en fordran
mot gäldenären har förvärvats tidigare genom sådan överlåtelse och
borgenären då hade skälig anledning att anta att gäldenären var
insolvent.
En borgenär som har satt sig i skuld till gäldenären under sådana
omständigheter att det är att jämställa med en betalning med annat än
sedvanliga betalningsmedel får inte kvitta i den mån en sådan betalning
hade kunnat bli föremål för återvinning.
17 § En fordran på ersättning som tillkommer en borgensman eller någon
annan med anledning av en förpliktelse som han har infriat
(regressfordran) anses vid tillämpningen av 15 och 16 §§ ha förvärvats
när hans förpliktelse grundades.
Även om bevakningsförfarande äger rum i konkursen, behöver en borgenär
som har rätt att kvitta inte bevaka sin fordran i den mån den täcks av
gäldenärens fordran. När kvittning inte får ske, får borgenären trots det
på sin skuld avräkna vad som borde ha tillkommit honom som utdelning i
konkursen, om hans fordran intill skuldbeloppet hade bevakats i rätt tid.
Överlåter boet en fordran så att en borgenär därigenom förlorar rätten
till kvittning, skall boet gottgöra borgenären för detta.
6 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.
Förbud mot näringsverksamhet under konkurs
1 § En gäldenär som är en fysisk person får inte under
konkursen driva näringsverksamhet som medför
bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078).
Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap.
1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 §
eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller 1 kap. 1 §, 3
kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen
omfattas dock inte av förbudet. Inte heller omfattas
jordbruksverksamhet.
Om näringsförbud efter särskild prövning finns det bestämmelser
i lagen (1986:436) om näringsförbud. Lag (1999:1095).
Upplysnings- och närvaroplikt under konkurs
2 § Gäldenären skall ge rätten, tillsynsmyndigheten, förvaltare och
granskningsmän de upplysningar av betydelse för konkursutredningen
som de begär. Upplysningsskyldigheten omfattar även egendom, som inte
ingår i boet på grund av att den finns utomlands.
Gäldenären skall på begäran av förvaltaren närvara vid
bouppteckningsförrättningen. Är gäldenären en juridisk person och
finns det flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock inte
för en sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna
betydelse för boutredningen.
Vid förlikningssammanträde och sammanträde för prövning av
ackordsförslag skall gäldenären närvara, om han inte har laga förfall
eller rätten medger att han uteblir. Att gäldenären uteblir från ett
sammanträde hindrar inte att de ärenden som skall förekomma på
sammanträdet handläggs. Lag (1995:793).
Bouppteckningsed
3 § Gäldenären skall inför rätten avlägga bouppteckningsed. Han
skall göra de tillägg till eller ändringar i bouppteckningen som han
anser behövs och med ed betyga att bouppteckningens uppgifter om
tillgångar, skulder och räkenskapsmaterial med gjorda tillägg eller
ändringar är riktiga och att det inte enligt hans vetskap har
oriktigt utelämnats eller tagits upp någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären en juridisk person och finns flera ställföreträdare,
behöver bouppteckningsed inte avläggas av en sådan ställföreträdare
vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen.
Lag (1995:793).
4 § Bouppteckningseden skall avläggas vid ett edgångssammanträde.
Edgångssammanträdet skall hållas tidigast en och senast två månader efter
konkursbeslutet. Sammanträdet får dock hållas senare, om det är
nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaffenhet. Om
gäldenären är förhindrad av laga förfall att avlägga eden vid
edgångssammanträdet eller om bouppteckningen då ännu inte har kommit in
till rätten, skall rätten så snart förfallet upphör eller bouppteckningen
kommer in genom delgivning kalla gäldenären att fullgöra edgången.
Edgångssammanträdet skall trots det hållas på utsatt tid.
När det finns anledning till det får rätten besluta att gäldenären skall
avlägga eden inför en annan tingsrätt. Är gäldenären sjuk får eden
avläggas där han vistas. Edgången får inte fullgöras före
edgångssammanträdet.
5 § När det åligger en förmyndare att avlägga bouppteckningsed är
även den omyndige, om han har fyllt femton år, skyldig att på yrkande
av förvaltaren eller en borgenär avlägga eden. Detta gäller dock inte
om det finns sådana särskilda omständigheter att anledning till
edgången saknas.
Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller
en borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i
bouppteckningen, om det kan antas att sådan edgång är av betydelse
för boutredningen. Detta gäller inte den som avses i 36 kap. 5 §
rättegångsbalken såvitt gäller uppgift beträffande vilken han inte
får höras som vittne, såvida han inte är närstående till gäldenären.
När ett yrkande om edgång enligt denna paragraf har framställts,
skall rätten kalla förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den som avses
med yrkandet till förhandling inför rätten. Har yrkandet framställts av
en borgenär, skall även denne kallas. Kallelsen till den som avses
med yrkandet skall delges.
Bifalls yrkandet, skall edgången fullgöras genast om det lämpligen
kan ske eller vid den senare tidpunkt som rätten bestämmer. I fråga
om edgångens fullgörande gäller 4 § andra stycket. Lag (1995:793).
Tvångsmedel m.m.
6 § Gäldenären får inte efter det att konkursbeslutet har meddelats och
innan han har avlagt bouppteckningsed bege sig utomlands utan rättens
medgivande. Om det senare under konkursen finns skäl att befara att
gäldenären genom att lämna landet undandrar sig skyldighet som föreskrivs
i denna lag, får förbud meddelas honom att resa utomlands. Byter
gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas.
Om det finns skäl att befara att gäldenären åsidosätter ett förbud att
resa utomlands, får gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till
tillsynsmyndigheten. Om gäldenären inte har något pass, får förbud att
utfärda pass för honom meddelas.
Om det finns skäl att befara att gäldenären genom att lämna den ort där
han är bosatt undandrar sig skyldighet som föreskrivs i denna lag, får
förbud meddelas honom att lämna orten.
7 § Ett beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären att lämna
ifrån sig sitt pass eller om förbud att utfärda pass meddelas av rätten
på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När det inte längre
finns skäl för ett sådant beslut, skall beslutet omedelbart hävas.
Innan rätten meddelar beslut i en fråga som avses i denna paragraf, skall
rätten ge gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att
yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan betydelse.
Rätten får också hålla förhandling i frågan. Till en sådan förhandling
skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och gäldenären kallas. Kallelsen
till gäldenären bör delges.
Ett beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån
sig sitt pass skall delges gäldenären.
8 § Har gäldenären med anledning av ett beslut enligt 2 kap. 12 § lämnat
ifrån sig sitt pass, skall rätten omedelbart efter konkursbeslutet pröva
om gäldenären skall återfå passet. Om det finns skäl att befara att
gäldenären åsidosätter ett förbud att bege sig utomlands, har han inte
rätt att återfå passet. En motsvarande omprövning skall ske, om förbud
att utfärda pass har meddelats.
9 § Om gäldenären undandrar sig att fullgöra vad som åligger honom enligt
2, 3, 5 eller 6 § eller överträder ett reseförbud enligt 6 §, kan han
efter omständigheterna antingen hämtas eller häktas. Detsamma gäller om
det finns skäl att befara att gäldenären kommer att undandra sig en
skyldighet eller överträda ett förbud som här har angetts.
Om någon annan än gäldenären undandrar sig att fullgöra edgång som har
förelagts honom enligt 5 §, kan han efter omständigheterna föreläggas
vite, hämtas eller häktas.
Häktning i de fall som avses i första och andra styckena får ske endast
om det finns synnerliga skäl till det. Har gäldenären överträtt ett
reseförbud enligt 6 §, skall han dock häktas om det inte är uppenbart att
det är onödigt.
Kostnaden för hämtning eller häktning betalas av staten.
10 § Frågor om åtgärder enligt 9 § eller om utdömande av förelagt vite
prövas av rätten på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten.
Innan rätten beslutar i en fråga som avses i denna paragraf, skall rätten
ge den som avses med åtgärden, förvaltaren och tillsynsmyndigheten
tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det inte är utan
betydelse.
Begärs någon häktad, skall rätten på yrkande förordna biträde åt honom,
om det inte är uppenbart att sådant inte behövs. Biträdet har rätt till
ersättning av staten för arbete, tidsspillan och utlägg. Rätten kan
ålägga den som häktningsyrkandet riktas mot att såsom förlorande part
helt eller delvis ersätta statens kostnader för biträdet. Ogillas
häktningsyrkandet och beror detta på att sökanden inte har haft
godtagbara skäl för yrkandet, skall sökanden ersätta statens kostnader
för biträdet.
11 §* Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga som avses i 10
§. Har häktning begärts, skall förhandling hållas, om det inte är fara i
dröjsmål.
Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om
möjligt, den som avses med åtgärden kallas. Den sistnämndes kallelse
skall delges. Han får hämtas till förhandlingen, om det finns skäl till
det. Har han kallats till förhandlingen eller kan det antas att han har
avvikit eller på annat sätt håller sig undan, hindrar hans utevaro inte
att yrkandet prövas.
Har rätten beslutat om häktning av någon som inte var närvarande vid
rätten, skall, så snart beslutet har verkställts, anmälan om detta göras
hos rätten. När en sådan anmälan har gjorts, skall förhandling i
häktningsfrågan hållas snarast och senast fyra dagar efter det att
häktningsbeslutet verkställdes.
Rätten skall med högst två veckors mellanrum hålla förhandling för att
pröva om den som är intagen i häkte fortfarande skall vara häktad. Finns
det inte längre skäl för häktning, skall rätten omedelbart förordna att
den häktade skall friges. Ingen får under konkursen hållas häktad längre
tid än tre månader.
12 § Om någon är häktad med stöd av 2 kap. 12 §, skall rätten i samband
med konkursbeslutet pröva om denne fortfarande skall vara häktad.
Föreligger skäl till häktning enligt 9 §, skall häktningen bestå. Vid
tillämpning av 11 § fjärde stycket inräknas även tid under vilken
gäldenären hållits häktad med stöd av 2 kap. 12 §.
13 § Om gäldenären är en juridisk person, tillämpas 2 § första stycket,
6--8 §§ samt 9 § första, tredje och fjärde styckena även på en
styrelseledamot, en verkställande direktör, en bolagsman och en
likvidator som har avgått eller entledigats senare än ett år före den dag
då konkursansökningen kom in till tingsrätten.
Ersättning för inställelse
14 § Om gäldenären är i behov av det, är han berättigad till skälig
ersättning av konkursboet för resa och uppehälle inom landet, när han
till följd av bestämmelserna i 2--5 §§ inställer sig hos rätten eller
någon annanstans. Vad som har sagts nu gäller även för en sådan person
som avses i 13 §.
Har ett yrkande enligt 5 § andra stycket riktats mot någon annan än den
som avses i 13 §, är han berättigad till skälig ersättning av boet för
inställelse enligt 5 § tredje eller fjärde stycket.
Beslut om ersättning meddelas av rätten.
7 kap. Förvaltning och tillsyn
Förvaltare
1 § En förvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som
uppdraget kräver samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid en domstol får inte vara förvaltare.
Den som står i ett sådant förhållande till gäldenären, en borgenär eller
någon annan att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i
konkursen får inte vara förvaltare. Detsamma gäller om det i övrigt finns
någon omständighet som medför att förtroendet för hans opartiskhet kan
rubbas.
Förvaltaren skall omedelbart underrätta tillsynsmyndigheten om
omständigheter som kan medföra jäv för honom. Lag (1988:1371).
2 § Förvaltare utses av rätten.
Rätten bestämmer också antalet förvaltare. Flera än en förvaltare får
utses om det med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet är
behövligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera.
Om en förvaltare är jävig men det med hänsyn till förhållandena i
konkursen är olämpligt att entlediga honom, får rätten utse någon annan
att sköta förvaltningen i den del förvaltaren är jävig.
Om boets förvaltning skall vara delad, skall en förvaltare utses för
varje del av förvaltningen. Rätten bestämmer efter vilka grunder
delningen skall ske.
Särskilda bestämmelser om att ett allmänt ombud skall delta i
konkursförvaltningen finns i försäkringsrörelselagen (1982:713) och i
bankrörelselagen (1987:617). Lag (1989:1084).
3 § Innan rätten utser förvaltare eller fattar beslut om att flera
förvaltare skall finnas, skall tillsynsmyndigheten höras.
Frågor om att utse flera förvaltare eller att dela förvaltningen mellan
flera förvaltare tas upp på begäran av tillsynsmyndigheten, förvaltare,
en granskningsman eller en borgenär. Tillsynsmyndigheten och förvaltaren
skall höras. Rätten får, om det behövs, pröva frågan vid en förhandling.
Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten, förvaltaren och, om frågan
har väckts av någon annan, denne kallas.
4 § Om flera förvaltare handhar förvaltningen odelad, får de endast
gemensamt avhända boet någon rättighet eller vidta en åtgärd som kan
medföra en förpliktelse för boet.
Finns det två förvaltare och kan de inte enas beträffande en åtgärd eller
ett beslut som enligt denna lag ankommer på dem eller är förvaltarna
flera än två och finns det inte majoritet för en viss mening, skall den
mening gälla som tillsynsmyndigheten biträder.
Entledigande av förvaltare m. m.
5 § Om en förvaltare begär att få avgå och visar skäl till det, skall
rätten entlediga honom.
En förvaltare som inte är lämplig eller av någon annan orsak bör skiljas
från uppdraget skall entledigas av rätten. Frågor om entledigande tas upp
på begäran av tillsynsmyndigheten, en granskningsman, en borgenär eller
gäldenären.
En förvaltare får inte entledigas utan att tillsynsmyndigheten har hörts.
Om någon annan än förvaltaren själv har begärt att förvaltaren skall
entledigas, skall rätten, om det inte av särskilda skäl är onödigt, pröva
frågan vid en förhandling. Till förhandlingen skall tillsynsmyndigheten,
förvaltaren och, om frågan har väckts av någon annan, denne kallas. Om
det är av särskilt intresse att borgenärerna hörs, skall de kallas till
förhandlingen genom kungörelse.
Rätten får, om den finner skäl till det, i avvaktan på förhandlingen
försätta en förvaltare ur tjänstgöring. Innan det sker skall
tillsynsmyndigheten höras. Om en förvaltare försätts ur tjänstgöring, kan
rätten utse någon annan att under tiden fullgöra hans åligganden.
6 § Om en förvaltare entledigas, skall rätten genast utse en ny
förvaltare.
Första stycket gäller inte om det finns flera förvaltare och någon av dem
entledigas samt rätten, efter att ha hört tillsynsmyndigheten, finner att
det inte är nödvändigt att utse någon annan i den entledigades ställe.
Rådgivare och förlikningsman
7 § Om rätten av särskilda skäl finner det behövligt, får den, efter att
ha hört tillsynsmyndigheten, uppdra åt en lämplig person att vara
rådgivare åt förvaltaren vid förvaltningen av boet eller att som
förlikningsman biträda rätten med utredning och förlikning i en
tvistefråga som har uppkommit genom anmärkning mot en bevakning eller att
fullgöra båda dessa uppgifter.
Den som är anställd vid en domstol får inte vara rådgivare eller
förlikningsman.
När uppdraget är slutfört skall det genast anmälas till rätten. Samtidigt
skall en redogörelse lämnas för det arbete som uppdraget har medfört.
Rätten skall återkalla uppdraget när anmälan har gjorts eller när det
annars finns skäl till återkallelse.
Förvaltarens allmänna åligganden m. m.
8 § Det åligger förvaltaren att ta till vara borgenärernas gemensamma
rätt och bästa samt vidta alla de åtgärder som främjar en förmånlig och
snabb avveckling av boet.
Första stycket hindrar inte att förvaltaren vid avvecklingen av boet
beaktar vad som är ägnat att långsiktigt främja sysselsättningen, om det
kan ske utan att borgenärernas rätt nämnvärt förringas.
9 § Förvaltaren är skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och
dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän, gäldenären
eller tillsynsmyndigheten.
10 § I viktigare frågor skall förvaltaren höra tillsynsmyndigheten och
särskilt berörda borgenärer, om det inte föreligger hinder mot det.
Förvaltaren skall i sådana frågor höra även gäldenären, om det lämpligen
kan ske.
11 § Om förvaltaren finner det nödvändigt, får han anlita ett sakkunnigt
biträde för viss förvaltningsåtgärd.
12 § Förvaltaren skall snarast ta hand om gäldenärens bo med det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet. Om
gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen
har varit bokföringsskyldig, skall förvaltaren i det omhändertagna
räkenskapsmaterialet på lämpligt sätt ange dagen för
omhändertagandet.
Den som på uppdrag av gäldenären har upprättat räkenskapsmaterial
rörande gäldenärens bo är skyldig att lämna ut materialet till
förvaltaren i gäldenärens konkurs. Lag (1995:793).
13 § Förvaltaren skall upprätta en bouppteckning. I denna skall
boets tillgångar tas upp till noggrant uppskattade värden.
Bouppteckningen skall vidare innehålla uppgift om varje borgenärs
namn och postadress.
Om det finns anledning, skall bouppteckningen också innehålla
uppgift om egendom som inte ingår i boet på grund av att den finns
utomlands. Har gäldenären uppgivit att sådan egendom saknas skall
bouppteckningen innehålla uppgift om detta.
I den utsträckning det behövs skall bouppteckningen också innehålla
en förteckning över dels räkenskapsmaterial, dels andra handlingar
som rör boet.
Bouppteckningen skall av förvaltaren ges in till rätten och
tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före
edgångssammanträdet.
Har en av gäldenären underskriven bouppteckning förut getts in till
rätten, behöver någon ny bouppteckning inte upprättas, om förvaltaren
anser att denna är tillförlitlig. I så fall skall han snarast anmäla
det till rätten och tillsynsmyndigheten.
Skall bevakningsförfarande äga rum och har någon bouppteckning ännu
inte getts in till rätten, skall förvaltaren så snart som möjligt och
senast en vecka från beslutet om bevakningsförfarandet skicka en
förteckning över borgenärerna med uppgift om varje borgenärs
postadress till rätten och tillsynsmyndigheten. I ett
bankaktiebolags, en
sparbanks eller en medlemsbanks konkurs skall till
bouppteckningen eller borgenärsförteckningen bifogas uppgift om
insättningsborgenärerna
och deras fordringsbelopp med upplupen ränta. Detsamma gäller i
ett värdepappersbolags konkurs om bolaget har tillstånd att ta emot
insättningar på konto. I ett livförsäkringsbolags konkurs skall på
motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras
fordringar. Lag (1996:129).
14 § Förvaltaren får, om det behövs, begära handräckning av
kronofogdemyndigheten för att kunna omhänderta eller annars få
tillgång till gäldenärens bo med det räkenskapsmaterial och de andra
handlingar som rör boet. Detsamma gäller sådant räkenskapsmaterial
som avses i 12 § andra stycket. Kronofogdemyndigheten får då
genomsöka hus, rum eller förvaringsställen och, om tillträde behövs
till något utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller ta sig in
på annat sätt. Kronofogdemyndigheten får även i övrigt använda tvång
i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses
befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock
brukas endast om kronofogdemyndigheten möter motstånd och i den mån
det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.
I fråga om överklagande av kronofogdemyndighetens beslut eller
åtgärd enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i
utsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet. Lag (1995:793).
14 a § Att förvaltaren hos kronofogdemyndigheten kan begära
utmätning av lön och därmed jämställda förmåner framgår av 3 kap. 4 §.
Lag (1995:308).
15 § Förvaltaren skall snarast upprätta en skriftlig berättelse om boets
tillstånd och om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de har
kunnat utrönas, och om möjligt ange vid vilken tidpunkt obeståndet kan
antas ha inträtt. Berättelsen skall vidare innehålla
1. en översikt över tillgångar och skulder av olika slag,
2. en uppgift om huruvida det har förekommit något sådant förhållande som
kan föranleda återvinning till konkursboet,
3. en uppgift om huruvida det finns skälig anledning att anta att någon
enligt bestämmelserna i aktiebolagslagen (1975:1385) eller lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar är skyldig att återbära olovlig
vinstutdelning eller annan olovlig utbetalning eller att enligt dessa
lagar eller lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag utge
skadestånd till aktiebolag, ekonomisk förening eller handelsbolag,
4. en uppgift i förekommande fall om vid vilken tidpunkt skyldighet
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen att upprätta särskild balansräkning
kan antas ha inträtt, om denna tidpunkt kan utrönas,
5. en uppgift i förekommande fall om att misstanke om brott som avses i
11 kap. brottsbalken eller om sådant förfarande som kan föranleda
näringsförbud enligt 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud har anmälts
till åklagaren,
6. en uppgift om vilket bokföringssystem en gäldenär som är eller under
det senaste året före konkursansökningen har varit bokföringsskyldig har
tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts.
Berättelsen skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet
skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär
det. När det finns särskilda omständigheter får rätten medge anstånd med
avlämnandet av berättelsen. Har gäldenären varit bokföringsskyldig, skall
den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen bifogas berättelsen.
16 § Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för något brott
som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän
åklagare om det och ange grunden för misstanken. Detsamma gäller om
gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under
konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för något
annat brott av inte ringa beskaffenhet som har samband med verksamheten.
Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person,
någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud
har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan komma i fråga,
skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange
grunden för misstanken.
16 a § Förvaltaren skall till den myndighet som enligt 26 kap.
miljöbalken har att utöva tillsyn anmäla om han har anledning
att anta att konkursgäldenären har lämnat kvar kemiska
produkter, biotekniska organismer eller farligt avfall som
behöver omhändertas. Detsamma gäller vid misstanke om mark-
eller vattenföroreningar. Lag (1998:810).
17 § Förvaltaren skall till sin slutredovisning bifoga en redogörelse för
de åtgärder som han har vidtagit för att efterforska sådan brottslig
gärning som avses i 16 § första stycket och sådant förfarande som avses i
andra stycket samma paragraf samt resultatet av dessa efterforskningar.
Förvaltarens medelsförvaltning m.m.
18 § Pengar som flyter in under förvaltningen av ett konkursbo skall
snarast göras räntebärande genom insättning på boets räkning i bank.
Detta behöver dock inte ske i den mån medlen behövs till betalning av
löpande utgifter.
Även sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren ha boets medel
insatta i bank mot ränta till dess medlen betalas ut enligt 11 kap.
Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten om i vilken bank medlen
står inne.
19 § Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om
bokföringsskyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och
utbetalningar, om inte god redovisningssed kräver att
bokföringen sker på något annat sätt.
Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio
år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I
övrigt tilllämpas 7 kap. bokföringslagen (1999:1078).
Första stycket medför inte någon inskränkning i den
bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att
möjliggöra kontroll över viss verksamhet.
Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations-
och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finns särskilda
bestämmelser. Lag (1999:1095).
20 § Om konkursen inte är avslutad då sex månader har förflutit efter
edgångssammanträdet, skall förvaltaren inom en månad därefter till
tillsynsmyndigheten avlämna en berättelse, i vilken alla de åtgärder som
har vidtagits för att avsluta konkursen skall anges noggrant. Berättelsen
skall innehålla uppgifter om in- och utbetalningar under den gångna
perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets
affärshändelser. Har pengar under någon del av denna period stått inne i
bank, skall till berättelsen bifogas en av banken bestyrkt uppgift på de
insättningar och uttag som har förekommit.
Senare under konkursen skall förvaltaren inom en månad från utgången av
varje sexmånadersperiod avge en sådan berättelse som sägs i första
stycket för den senaste perioden. Denna skall även innehålla fullständiga
upplysningar om orsakerna till att konkursen inte har avslutats.
Förvaltaren skall snarast skicka en kopia av berättelsen till rätten.
21 § Också sedan konkursen har avslutats skall förvaltaren, så länge
boets medel är insatta i bank, inom en månad från utgången av varje
kalenderår till tillsynsmyndigheten lämna sådana uppgifter som sägs i 20
§ första stycket andra och tredje meningarna. När några medel inte längre
finns att lyfta, skall förvaltaren anmäla det till myndigheten.
Förvaltaren skall samtidigt redovisa i vad mån utbetalning av
utdelningsmedel skett med stöd av 11 kap. 13 a §. Lag (1990:1072).
22 § Om det vid konkursens avslutande finns några hinder mot att det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar rörande boet som
förvaltaren har tagit hand om återställs till gäldenären, skall de
överlämnas till tillsynsmyndigheten, om inte förvaltaren anser att
han bör bevara dem. Handlingarna skall bevaras i enlighet med vad som
i varje särskilt fall gäller om arkivering. Lag (1995:793).
Redovisning av medel till tredje man
23 § Särskilda bestämmelser finns om en kommittents rätt att, när
gäldenären såsom kommissionär för kommittentens räkning i eget namn har
ingått avtal, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av
avtalet. Detsamma är fallet i fråga om en kommittents rätt till
redovisning för sådana belopp som flutit in till kommissionärens
konkursbo för sålt gods.
Om gäldenären i något annat fall före konkursbeslutet har sålt någon
annans egendom, har den vars egendom sålts rätt att, om betalningen helt
eller delvis flutit in till konkursboet efter konkursbeslutet, av
förvaltaren få redovisning för vad som har flutit in. I den mån
betalningen inte har erlagts av köparen har han dessutom rätt att själv
göra fordringsrätten gällande gentemot köparen, om inte köparens rätt
därigenom skulle åsidosättas.
Vad som har sagts nu om rätt att få redovisning av förvaltaren skall
också gälla om det i något annat fall till konkursboet flyter in medel
för vilka gäldenären skulle haft skyldighet att redovisa till annan.
24 § Om gäldenären vid konkursbeslutet innehade redovisningsmedel som
skall vara förbehållna någon annan, skall förvaltaren ta hand om medlen
och sedan redovisa dem tillsammans med den ränta som har upplupit från
dagen för konkursbeslutet. När det gäller att fastställa vad som sålunda
skall tillkomma en redovisningsborgenär, dennes rätt i övrigt i konkursen
samt skyldigheten att svara för kostnad med anledning av förfarandet,
tillämpas vad som i denna lag sägs om borgenär som till säkerhet för sin
fordran har panträtt. Ansvaret för sådan kostnad skall dock vila på
redovisningsborgenären endast i den mån boet annars inte lämnar tillgång
till betalning av kostnaden.
Tillsynen över förvaltningen
25 § Kronofogdemyndigheterna är tillsynsmyndigheter. Lag (1996:1440).
26 § I fråga om jäv mot en tjänsteman vid tillsynsmyndigheten gäller
utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i
allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs
gällande i konkursen inte får fullgöra någon tillsynsuppgift i konkursen.
27 § Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrivs på ett
ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra
författningar. Den skall då särskilt se till att avvecklingen av
konkursen inte fördröjs i onödan. Myndigheten får, när den finner det
lämpligt, inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt begära
redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter motiverar det,
får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets
räkenskaper och förvaltningen i övrigt.
28 § Tillsynsmyndigheten skall ha tillgång till det
räkenskapsmaterial och de andra handlingar som rör boet.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att på begäran lämna upplysningar om
boet och dess förvaltning till rätten, borgenärer, granskningsmän
eller gäldenären. Lag (1995:793).
29 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får inte överklagas i
andra fall än de som avses i 3 kap. 6 §.
Granskningsman
30 § Om en borgenär begär det, skall rätten förordna en
granskningsman att med de befogenheter som anges i denna lag övervaka
förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses
den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Granskningsmannen skall ha tillgång till det räkenskapsmaterial och
de andra handlingar som rör boet.
Om borgenären begär det, skall även en ersättare för
granskningsmannen utses. Bestämmelserna om granskningsman gäller även
för ersättaren.
Granskningsmannen skall entledigas om han eller borgenären gör
framställning om det eller om han visar sig inte vara lämplig.
Ersättningen till granskningsmannen skall betalas av borgenären.
Lag (1995:793).
8 kap. Försäljning av egendom
Inledande bestämmelser
1 § Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, om inte
något annat följer av bestämmelserna i 2--5 §§, 6 § andra stycket, 8 §
andra stycket, 14 § samt 12 kap. 1 § tredje stycket.
2 § Har gäldenären drivit en rörelse, får förvaltaren, om det lagligen
kan ske, fortsätta rörelsen för konkursboets räkning i den mån det är
ändamålsenligt. Detsamma gäller om förvaltaren sedan rörelsen har lagts
ned vill återuppta denna. Rörelsen får dock fortsättas längre tid än ett
år från edgångssammanträdet endast om det finns särskilda skäl för det.
3 § Har gäldenären överklagat konkursbeslutet, får inte mot hans
vilja någon egendom i boet säljas förrän hovrätten har prövat
överklagandet.
Första stycket utgör inte hinder mot
1. sådan försäljning som föranleds av bestämmelserna i 3 kap. 7 och
8 §§ samt 2 och 10 §§ i detta kapitel,
2. försäljning av sådan lös egendom som är utsatt för förskämning
eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver
alltför kostsam vård,
3. försäljning i annat fall av lös egendom, i den mån medel annars
skulle saknas till betalning av utgifter för boet. Lag (1995:793).
4 § Om gäldenären ger in ett ackordsförslag, får egendomen i boet inte
säljas innan ackordsfrågan har avgjorts. Vad som nu har sagts utgör inte
hinder mot en försäljning om
1. den är förenlig med ackordsförslaget,
2. den föranleds av skäl som sägs i 3 § andra stycket 1 och 2,
3. den behövs för ändamål som anges i 12 kap. 24 § eller
4. det finns andra särskilda skäl.
5 § Om en inteckningshavare eller någon annan borgenär som för sin
fordran har förmånsrätt i viss egendom yrkar att den egendomen skall
säljas genom förvaltarens försorg och om hans rätt till betalning ur
egendomen har lämnats obestridd eller fastställts genom ett
lagakraftvunnet avgörande, får försäljning av egendomen inte uppskjutas.
Detta gäller dock inte i fråga om egendom som behövs för en rörelse under
tid då denna fortsätts med stöd av 2 § och inte heller om förvaltaren
anser att anstånd är nödvändigt för att förhindra att konkursboet
tillfogas avsevärd förlust eller att genomförandet av ett ackord
väsentligt försvåras samt anstånd inte är oskäligt mot borgenären.
Försäljning av fast egendom
6 § Om fast egendom finns i boet, får förvaltaren begära att den
säljs exekutivt. Egendomen får också säljas på annat sätt, om
förvaltaren anser att det är fördelaktigare för boet. Om egendom
säljs till konkursgäldenären eller någon denne sådan närstående
person som anges i 4 kap. 3 § skall försäljningen ha föregåtts av ett
offentligt anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det
obehövligt.
Har en exekutiv auktion hållits på fast egendom som hör till boet
utan att någon försäljning har kommit till stånd, behöver förvaltaren
inte vidta ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har någon
exekutiv auktion inte ägt rum men finns det anledning att anta att en
sådan auktion inte kommer att leda till försäljning, behöver
förvaltaren inte vidta någon åtgärd för att sälja egendomen, om
samtycke till det har lämnats av de borgenärer som i konkursen kan
göra gällande fordringar som skall utgå med särskild förmånsrätt ur
egendomen.
Har en exekutiv auktion blivit utlyst på boets fasta egendom, skall
förvaltaren före bevakningssammanträdet avlämna den behållning som
under konkursen uppkommit av egendomen. Behållning som inte avlämnas
före bevakningssammanträdet skall, om egendom säljs, avlämnas före
tillträdesdagen och i annat fall innan utdelning sker i konkursen.
Vid försäljning under hand skall behållningen avlämnas före
tillträdesdagen.
Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträdet anmäla
arvode, andra kostnader och sådana fordringar som kan göras gällande
i konkursen och som bör beaktas vid försäljning av egendomen. När
förvaltaren gör en anmälan på en borgenärs vägnar, skall han
skriftligen underrätta denne om det. Lag (1995:793).
Försäljning av lös egendom
7 § Försäljning av lös egendom som inte sker genom
fortsättande av gäldenärens rörelse skall ske på auktion eller
på annat sätt efter vad förvaltaren anser vara mest
fördelaktigt för boet. Om egendom säljs till konkursgäldenären
eller någon denne sådan närstående person som anges i 4 kap. 3 §
skall försäljningen ha föregåtts av ett offentligt
anbudsförfarande, om särskilda skäl inte gör det obehövligt.
Lös egendom i vilken en borgenär har panträtt eller någon annan
särskild förmånsrätt får inte utan hans samtycke säljas på
annat sätt än på auktion, om hans rätt är beroende av
försäljningen. Även om samtycke inte lämnas, får egendomen
säljas på annat sätt än på auktion, om det är sannolikt att
högre pris uppnås därigenom och om tillsynsmyndigheten medger
det.
Samtycke enligt andra stycket krävs inte när förvaltaren säljer
finansiella instrument, noterade vid en svensk eller utländsk
börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad
marknad, eller valuta till gällande börs- eller marknadspris
eller när det är fråga om försäljning av lös egendom genom
fortsättande av gäldenärens rörelse.
Särskilda bestämmelser om överlåtelse av försäkringsbestånd
finns i 14 kap. 26 och 27 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713). Lag (1999:1310).
8 § När ett fartyg som inte är infört i skeppsregistret eller i
motsvarande utländska register, ett luftfartyg som inte är registrerat,
gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas, får förvaltaren, om
egendomen finns inom landet, begära att den säljs exekutivt.
Uppkommer fråga om att sälja ett registrerat skepp, ett registrerat
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finns
egendomen inom landet, tillämpas 6 § första och andra styckena.
Skall gäldenärens rätt till andel i inteckning som belastar hans
luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg säljas, skall förvaltaren
före försäljningen skaffa en särskild inteckningshandling på det belopp
som tillkommer gäldenären, om det inte finns laga hinder mot det. Skall
en inteckningshandling som innehas av gäldenären och för vilken han är
personligen ansvarig säljas, är förvaltaren skyldig att, om inte
gäldenären medger att handlingen får säljas med bibehållen ansvarighet,
förse handlingen med en påskrift som befriar gäldenären från ansvarighet.
Något medgivande av gäldenären krävs dock inte, om denne har avvikit
eller på något annat sätt håller sig undan.
Med fartyg likställs i denna lag ett fartyg under byggnad. Vad som sägs
om skeppsregistret skall då i stället gälla skeppsbyggnadsregistret.
9 § Bestämmelserna i 6 § fjärde stycket tillämpas även när lös egendom
som tillhör gäldenären skall säljas exekutivt under konkursen. I ett
sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det behövs, i ärendet
föra talan för de borgenärer som har förmånsrätt enligt 10 §
förmånsrättslagen (1970:979) och skriftligen underrätta sådan borgenär om
ett yrkande som han framställer på dennes vägnar.
10 § En borgenär som innehar lös egendom med handpanträtt får
själv ombesörja att egendomen säljs på auktion. En sådan
försäljning får dock inte utan förvaltarens samtycke äga rum
tidigare än fyra veckor efter edgångssammanträdet. Borgenären
skall minst en vecka innan han vidtar åtgärd för egendomens
försäljning ge förvaltaren tillfälle att lösa in egendomen. Om
det är fråga om ett fartyg eller gods i fartyg eller i
luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg, skall
egendomen säljas exekutivt.
Finansiella instrument som är noterade vid en svensk eller
utländsk börs, en auktoriserad marknadsplats eller någon annan
reglerad marknad samt valuta får säljas omedelbart till
gällande börs- eller marknadspris av den som har egendomen som
säkerhet.
Borgenären skall minst tre veckor i förväg underrätta
förvaltaren om tid och plats för en auktion som inte hålls i
exekutiv ordning.
Har egendomen sålts på annat sätt än exekutivt, skall
borgenären för förvaltaren redovisa vad som har flutit in.
Vill inte borgenären själv sälja egendomen, får förvaltaren
ombesörja försäljningen. En inteckning i luftfartyg eller i
reservdelar till luftfartyg som har lämnats som pant av den
intecknade egendomens ägare får dock inte säljas av
förvaltaren. Han får bara låta sälja den rätt till andel i
inteckningen som enligt vad som är särskilt föreskrivet kan
tillkomma gäldenären. Lag (1999:1310).
Kungörande av auktion i vissa fall
11 § Om konkursboets egendom skall säljas på auktion genom förvaltarens
försorg, skall han låta kungöra auktionen på det sätt och inom den tid
som föreskrivs för kungörande av exekutiv auktion på sådan egendom som
det är fråga om. Kungörelsen behöver dock inte i något fall införas i
Post- och Inrikes Tidningar.
Första stycket tillämpas också beträffande en auktion som enligt 10 §
ombesörjs av en borgenär.
12 § Förvaltaren får kungöra en av honom utsatt auktion i mindre
utsträckning än som följer av 11 § första stycket, om han anser att det
är tillräckligt. Detta gäller dock inte i fråga om kungörande av
1. auktion på fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg
eller intecknade reservdelar till luftfartyg, om inte gäldenären
samtycker till det,
2. auktion på någon annan lös egendom i vilken en borgenär har panträtt
eller någon annan särskild förmånsrätt, om inte borgenären samtycker till
det.
Sådant samtycke av gäldenären som sägs i första stycket 1 krävs inte, om
gäldenären har avvikit eller på något annat sätt håller sig undan.
13 § Förvaltaren bör i god tid före en av honom utsatt auktion på lös
egendom särskilt underrätta varje känd borgenär som har panträtt eller
någon annan särskild förmånsrätt i egendomen om auktionen.
Indrivning av fordringar
14 § Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidta åtgärder för
att driva in utestående fordringar. Kan en fordran inte drivas in inom
rimlig tid, får den säljas som annan lös egendom.
9 kap. Bevaknings- och anmärkningsförfarandet
Bevakning
1 § Rätten får efter framställning från förvaltaren besluta att
bevakningsförfarande skall äga rum i konkursen. Bevakning bör äga rum, om
fordringar utan förmånsrätt kan antas erhålla utdelning i konkursen.
Utöver vad som följer av första stycket bör under tiden den 1
januari--den 30 juni 1988 bevakningsförfarande äga rum om det med hänsyn
till handläggningen av ärenden enligt lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs finns skäl för det. Lag (1987:1135).
2 § Beslutar rätten att bevakningsförfarande skall äga rum, skall rätten
bestämma inom vilken tid bevakning skall ske. Tiden för bevakning skall
utgöra minst fyra och högst tio veckor från dagen för beslutet att
anordna bevakningsförfarandet.
3 § Rätten skall genast kungöra vad som har beslutats enligt 1 och 2 §§.
4 § En borgenär skall inom den tid som har bestämts för bevakning av
fordringar skriftligen hos rätten anmäla sin fordran och den förmånsrätt
han vill göra gällande. Undantag från denna skyldighet följer dock av 4
kap. 21 §, 5 kap. 8 § och 17 § andra stycket samt 5 § i detta kapitel.
Att en fordran som omfattas av lönegarantilagen (1992:497) i vissa fall
bevakas genom förvaltaren följer av den lagen. Lag (1992:498).
5 § En borgenär som till säkerhet för sin fordran har panträtt i
fast eller lös egendom behöver inte bevaka fordringen för att få rätt
till betalning ur den pantsatta egendomen.
En borgenär som har en fordran hos ett bankaktiebolag, en sparbank
eller en medlemsbank på grund av en insättning på räkning behöver
inte bevaka sin fordran i ett sådant instituts konkurs, om uppgift om
fordringen har lämnats enligt 7 kap. 13 § fjärde stycket. Detsamma
gäller beträffande värdepappersbolag som har tillstånd att ta emot
insättningar på konto. En försäkringstagare behöver inte bevaka sin
fordran i ett livförsäkringsbolags konkurs, om uppgift om fordringen
lämnats enligt det angivna lagrummet. Lag (1995:1584).
6 § I bevakningsinlagan skall fordringens belopp anges, om det är
möjligt. Grunden för fordringen skall framgå tydligt. Om förmånsrätt
yrkas, skall borgenären också tydligt ange grunden för den. Inlagan skall
vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller borgenärens ombud.
Vid bevakningsinlagan skall borgenären i original eller bestyrkt kopia
bifoga de handlingar som han vill åberopa till stöd för sitt anspråk.
Bevakningsinlagan och de handlingar som har bifogats denna skall ges in i
två exemplar.
7 § Genast efter bevakningstidens utgång skall rätten överlämna det ena
exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren.
Förvaltaren skall skyndsamt upprätta en förteckning över de fordringar
som har bevakats. För varje fordran anges dess belopp och, om förmånsrätt
har yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i
förmånsrättsordningen som fordringen får enligt borgenärens yrkande.
Kopior av förteckningen skall skickas till rätten och
tillsynsmyndigheten.
Anmärkning
8 § När rätten beslutar att bevakning skall äga rum, skall rätten
samtidigt, efter samråd med förvaltaren, bestämma
1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningarna,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall
hållas tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
Om det visar sig vara lämpligare, får ett beslut enligt första stycket
fattas senare, dock senast vid bevakningstidens utgång.
Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst
fyra veckor räknat från bevakningstidens utgång. Om det behövs med hänsyn
till förhållandena i konkursen, får en längre anmärkningstid fastställas.
Förlikningssammanträdet får inte hållas tidigare än två eller senare än
fyra veckor från utgången av anmärkningstiden.
Underrättelser om vad rätten har bestämt enligt denna paragraf skall
tillställas förvaltaren, tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de
borgenärer som har bevakat fordringar i konkursen.
9 § Förvaltaren skall granska bevakningshandlingarna och, om han finner
anledning till anmärkning mot något yrkande om betalnings- eller
förmånsrätt, skriftligen anmäla det till rätten inom den tid som har
bestämts enligt 8 § första stycket 1. I anmärkningsskriften skall grunden
för anmärkningen anges tydligt. Skriften skall vara egenhändigt
undertecknad av förvaltaren eller dennes ombud.
Även en borgenär som har bevakat en fordran i konkursen och gäldenären
får framställa anmärkning mot en bevakning. En sådan anmärkning skall
framställas inom den tid och på det sätt som anges i första stycket.
Anmärkningsskriften och de handlingar som åberopas till stöd för
anmärkningen skall ges in i två exemplar.
10 § Om en anmärkning görs av någon av dem som har rätt till det, gäller
den också för de andra, även om de inte har tagit del i anmärkningen.
11 § Den som har rätt att framställa anmärkning mot en bevakning får
efter anmärkningstidens utgång till stöd för en gjord anmärkning åberopa
även en annan omständighet än sådan som har angetts i
anmärkningsskriften. Efter förlikningssammanträdet får dock en ny
omständighet som innebär att grunden för anmärkningen ändras åberopas
endast om omständigheten varken var eller borde ha varit känd för den
anmärkningsberättigade eller om det i övrigt finns särskilda skäl för att
ändå tillåta att omständigheten åberopas.
Om en ny omständighet åberopas i ett annat sammanhang än vid
förlikningssammanträdet eller vid en förhandling, gäller i fråga om
formen för åberopandet vad som föreskrivs om anmärkning i 9 § första
stycket.
12 § En borgenär får den betalnings- och förmånsrätt som han har yrkat i
sin bevakning, om det inte på rätt sätt och i rätt tid har framställts
någon anmärkning mot den. Att anmärkning inte har framställts hindrar
dock inte att talan om återvinning väcks vid domstol.
Har ett yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, får det inte gå
ut över dem som enligt lag har företräde till betalning ur viss egendom.
Ett yrkande om förmånsrätt som inte avser någon i lag föreskriven
förmånsrätt är utan verkan, även om någon anmärkning inte har framställts
mot yrkandet.
Tvist angående en bevakad fordran
13 § Tvistefrågor som har uppkommit genom framställda anmärkningar och
som inte har förlikts skall handläggas vid ett förlikningssammanträde
inför rätten. Vid detta får förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra
talan. Till sammanträdet skall förvaltaren, de borgenärer mot vars
bevakningar anmärkningar riktats och de som framställt anmärkningarna
kallas.
Förvaltaren skall närvara vid sammanträdet. Att han uteblir hindrar dock
inte att sammanträdet genomförs. Tillsynsmyndigheten har rätt att delta
vid sammanträdet.
Rätten skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma
förlikning. De närvarande som har rätt att föra talan får med bindande
verkan för dem som har uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller
inskränks eller uppdra åt förvaltaren att ingå förlikning med en borgenär
mot vars bevakning en anmärkning har gjorts. Är både en borgenär och en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären ansvarar för
borgenärens fordran närvarande och kan de inte enas, gäller borgenärens
mening om inte de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet
för fordringen.
14 § Beslut enligt 13 § tredje stycket får överklagas av den som
enligt 13 § första stycket är taleberättigad, om han anser att beslutet
inte har tillkommit på lagligt sätt. Beslutet överklagas till
hovrätten inom tre veckor från dagen för beslutet. Om inte hovrätten
förordnar annat, skall beslutet gälla omedelbart. Lag (1995:793).
15 § Tvistefrågor som inte har blivit förlikta skall prövas av rätten vid
en förhandling. Rätten skall vid förlikningssammanträdet förbereda de
återstående tvistefrågorna så att de kan behandlas slutligt vid
förhandlingen.
Förhandlingen skall om möjligt hållas i omedelbar anslutning till
förlikningssammanträdet. Om det inte sker, skall rätten sätta ut
förhandlingen till en dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om
det finns särskilda skäl för det, senare dag. Till en sådan förhandling
skall förvaltaren, de borgenärer mot vars bevakningar anmärkningarna
riktats och de som framställt anmärkningarna kallas.
16 § Tvistefrågor angående fordringar som har bevakats skall prövas
snarast och om möjligt avgöras på en gång. Kräver vissa fordringar längre
tid för att utredas och prövas, skall rätten besluta särskilt över de
tvistefrågor som kan avgöras tidigare. Beror någon borgenärs anspråk på
prövningen i en särskild rättegång, får det inte fördröja avgörandet. I
sådant fall skall rätten fastställa hans rätt i konkursen för det belopp
som kan bli bestämt genom dom i den rättegången.
Har ett ackordsförslag tagits upp, får rättens prövning av en tvistefråga
skjutas upp till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det är
ändamålsenligt.
17 § Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran
får inte ingås på något annat sätt än som sägs i 13 §, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
18 § Om ett beslut varigenom en anmärkning mot en fordran har ogillats
ändras av högre rätt, gäller det även för dem som inte har sökt ändring i
beslutet.
19 § Genom ett beslut i en tvist angående en bevakad fordran avgörs
endast vilken rätt som tillkommer fordringen i konkursen.
Efterbevakning
20 § Om bevakningsförfarande har ägt rum, får en borgenär som efter
bevakningstidens utgång vill anmäla en fordran eller yrka förmånsrätt
skriftligen göra det på det sätt som föreskrivs i 6 §.
Som ersättning för de kostnader för kungörelse, kallelser och
underrättelser som föranleds av efterbevakningen skall borgenären till
staten i förskott erlägga en avgift motsvarande tre procent av
basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
21 § När en fordran har efterbevakats, skall rätten så snart som avgiften
enligt 20 § andra stycket har betalts överlämna det ena exemplaret av
bevakningshandlingarna till förvaltaren och, efter samråd med denne,
bestämma
1. den tid inom vilken anmärkningar får framställas mot bevakningen,
2. var de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skall
hållas tillgängliga för granskning,
3. tidpunkten för det förlikningssammanträde som skall hållas inför
rätten om anmärkningar framställs.
Anmärkningstiden skall bestämmas så att den utgör minst två och högst fem
veckor räknat från den dag då avgiften enligt 20 § andra stycket
betalades. Förlikningssammanträdet inför rätten skall hållas inom fyra
veckor från anmärkningstidens utgång.
Underrättelser om att en fordran har efterbevakats och vad rätten har
bestämt enligt första stycket skall tillställas förvaltaren,
tillsynsmyndigheten, gäldenären samt de borgenärer som har bevakat
fordringar i konkursen.
22 § Utöver bestämmelserna i 20 och 21 §§ gäller beträffande
efterbevakning i tillämpliga delar vad som föreskrivs om bevakning.
Om flera efterbevakningar har gjorts, skall de om möjligt handläggas
gemensamt.
10 kap. Avskrivning av konkurs
1 § Om rätten efter att ha hört förvaltaren finner att konkursboets
tillgångar inte räcker till betalning av uppkomna och väntade
konkurskostnader och andra skulder som boet har ådragit sig, skall rätten
besluta om avskrivning av konkursen.
2 § Konkursen får inte avskrivas enligt 1 § förrän bouppteckningen har
beedigats och förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 7
kap. 15 §.
Om det finns något hinder mot att bouppteckningsed avläggs av gäldenären
eller någon annan inom skälig tid och om det saknas anledning att anta
att det genom edgången skulle visa sig att tillgångar finns till
betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit
sig, får konkursen avskrivas trots att edgången inte har fullgjorts.
3 § Om någon fordran inte görs gällande och inte heller kan antas komma
att göras gällande, skall rätten efter anmälan av förvaltaren genast
besluta om avskrivning av konkursen. Om rätten har beslutat att
bevakningsförfarande skall äga rum, får konkursen avskrivas först efter
bevakningstidens utgång.
4 § Om det återstår tillgångar i boet när förvaltaren har betalt
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig, skall han
1. om det i fall som avses i 1 § står klart hur kvarvarande tillgångar
skall fördelas och om tillsynsmyndigheten medger det, tillställa
berättigad borgenär vad som tillkommer denne,
2. i övriga fall återställa egendomen till gäldenären.
5 § Om ny tillgång blir känd efter det att konkursen har avskrivits
enligt 1 §, skall 11 kap. 19--21 §§ gälla i tillämpliga delar.
11 kap. Utdelning
Inledande bestämmelser
1 § Om konkursen inte avskrivs, skall boets pengar, i den mån medlen inte
går åt till betalning av konkurskostnaderna och andra skulder som boet
har ådragit sig, delas ut till borgenärerna i den ordning som föreskrivs
i detta kapitel. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till
betalning som tillkommer borgenärerna.
2 § Utdelning skall ske så snart som all tillgänglig egendom har
förvandlats till pengar. Om egendom i sådana fall som avses i 8 kap. 6 §
andra stycket eller 8 § andra stycket inte har blivit såld, utgör det
inte hinder för utdelning. Har bevakningsförfarande ägt rum, får
utdelning inte ske förrän den enligt 9 kap. 8 § bestämda anmärkningstiden
har gått ut och, om anmärkning har framställts, förlikningssammanträde
har hållits.
3 § När ett ackordsförslag är under prövning, får förvaltaren vänta med
utdelning till dess ackordsfrågan har avgjorts, om det motiveras av
förslaget.
Utdelningsförfarandet
4 § När utdelning skall ske, skall förvaltaren upprätta ett förslag till
utdelning. Förvaltaren skall då beakta alla de fordringar och
förmånsrätter som dittills har bevakats eller efterbevakats i konkursen
eller, när bevakning inte har behövts, de fordringar och förmånsrätter
som dittills har gjorts gällande eller annars är kända för förvaltaren.
Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange
1. beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelningen skall
beräknas,
2. den förmånsrätt som följer med fordringen och
3. den utdelning som belöper på fordringen.
I förslaget skall också anges om det föreligger någon sådan omständighet
som enligt 10 § andra eller tredje stycket medför inskränkning i
borgenärens rätt att lyfta den utdelning som belöper på fordringen eller
om det har betalts ut medel i förskott.
Till förslaget skall bifogas en redogörelse för förvaltningen av den
egendom för vilken medel avsedda till utdelning har flutit in. Av
redogörelsen skall framgå hur mycket som genom försäljning eller på annat
sätt har flutit in för egendomen samt, om inte hela detta belopp enligt
förslaget delas ut, för vilka andra ändamål återstoden har tagits i
anspråk. Om medel som delas ut har flutit in för egendom vari särskild
förmånsrätt har funnits, skall uppgifterna lämnas särskilt för den
egendomen.
5 § När ett utdelningsförslag har upprättats, skall förvaltaren genast
skicka förslaget med bifogad förvaltningsredogörelse till rätten och
tillsynsmyndigheten.
6 § Rätten skall kungöra att ett utdelningsförslag har upprättats, så
snart det utlåtande som tillsynsmyndigheten enligt 13 kap. 5 § skall avge
över förvaltarens slutredovisning har kommit in till rätten.
Utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen skall hållas
tillgängliga hos rätten och tillsynsmyndigheten för den som vill ta del
av handlingarna. En uppgift om detta skall tas in i kungörelsen.
Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra det
hos rätten senast den dag som rätten bestämmer och anger i kungörelsen.
Denna dag skall bestämmas så att tre veckor förflyter från den tidpunkt
då kungörelsen kan antas bli införd i Post- och Inrikes Tidningar.
7 § När tiden för invändning har gått ut, skall rätten fastställa
utdelningen i konkursen i enlighet med utdelningsförslaget, om det inte
genom invändning eller på något annat sätt framgår att fel eller brist
som inverkar på någons rätt föreligger.
Om en fordran eller en förmånsrätt inte har bevakats eller efterbevakats
senast då utdelningsförslaget upprättades, fastän bevakningsskyldighet
har förelegat, är en invändning att fordringen eller förmånsrätten borde
ha tagits upp i utdelningsförslaget utan verkan.
Om rätten finner att utdelning inte bör fastställas enligt förslaget,
skall rätten antingen göra behövliga ändringar i det och fastställa det
sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvaltaren. Att
ett nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det
finns skäl till det. Om kungörelse inte utfärdas, skall de borgenärer som
berörs av ändringarna i utdelningsförslaget underrättas om det. I sådant
fall skall invändning mot förslaget framställas inom tre veckor från
dagen efter den då underrättelserna sändes ut. Slutdagen skall anges i
underrättelserna.
8 § Om rätten anser att det finns anledning att inte fastställa utdelning
enligt förslaget, skall den genom underrättelser bereda förvaltaren och
den för vilken en ifrågasatt ändring skulle vara till nackdel tillfälle
att yttra sig, om det inte är uppenbart obehövligt. Den som har
framställt invändning mot utdelningsförslaget skall få tillfälle att ta
del av ett yttrande, om det inte är obehövligt.
Rätten får hålla förhandling för att pröva en fråga om att fastställa
utdelningsförslaget. Förhandling skall hållas, om det begärs av den som
har framställt invändning mot förslaget, den för vilken en ifrågasatt
ändring skulle vara till nackdel eller, i fråga om återvinning,
förvaltaren. Till förhandlingen skall nu nämnda personer alltid kallas.
Utbetalning av utdelningsmedel
9 § När beslutet att fastställa utdelningen och beslut att bestämma
arvode till förvaltaren har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast
till borgenärerna skicka de medel som tillkommer dem, om inte hinder mot
utbetalning enligt 10 § andra eller tredje stycket föreligger.
Har förvaltaren skickat medlen till en borgenär under dennes senast kända
adress, behöver förvaltaren inte vidta någon ytterligare åtgärd för att
verkställa betalningen. När medlen har skickats till borgenärerna, skall
förvaltaren anmäla det till rätten och tillsynsmyndigheten.
10 § Innan besluten att fastställa utdelning och att bestämma arvode
till förvaltaren har vunnit laga kraft, får medel som tillagts en
borgenär betalas ut endast om borgenären ställer säkerhet. Har tiden
för överklagande av besluten löpt ut, får dock, utan att säkerhet
ställs, utbetalning ske till borgenär som inte till sin nackdel
berörs av ett överklagande av något av besluten.
Är en fordran beroende av något sådant villkor som avses i 5 kap. 10 §,
får utdelningen för fordringen inte betalas ut förrän villkoret
uppfyllts. Detsamma gäller i fråga om en tvistig fordran innan den
har fastställts av domstol. När fordringen har fastställts men innan
fastställelsebeslutet har vunnit laga kraft, får medlen betalas ut
endast om borgenären ställer säkerhet.
Om bevakningsförfarande har ägt rum, får utdelning för en fordran
som har efterbevakats inte betalas ut under den tid inom vilken
anmärkningar får framställas mot efterbevakningen.
Om en borgenär som har lyft utdelning blir skyldig att till
konkursboet betala tillbaka vad han har fått, skall han betala ränta
på beloppet. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från
den dag då medlen betalades ut till och med den dag då skyldigheten
att återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden
därefter. Lag (1995:793).
11 § Säkerhet enligt 10 § skall bestå av pant eller borgen. Borgen skall
ställas såsom för egen skuld och, om den ingås av två eller flera
personer gemensamt, vara solidarisk.
Om en bank eller något annat jämförbart kreditinstitut skall ställa
säkerhet, får förvaltaren godta en utfästelse av institutet att infria
den förpliktelse som säkerheten skall avse.
Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver inte ställa
säkerhet.
12 § En borgenär förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör
anspråk på medlen inom två år räknat från
1. dagen då beslutet att fastställa utdelningen vann laga kraft, eller
2. den senare dag då borgenären blev berättigad att lyfta medlen utan att
ställa säkerhet.
De medel som borgenär har förlorat sin rätt till skall fördelas mellan de
borgenärer som har bevarat sin rätt och i andra hand överlämnas till
gäldenären.
13 § När medel som har tillagts en borgenär i ett förslag till utdelning
betalas ut, har borgenären rätt också till den ränta som har upplupit på
medlen från den dag då utdelningsförslaget upprättades.
13 a § Om det sammanlagda belopp som tillkommer en borgenär understiger
100 kronor skall, såvida särskilda skäl inte föranleder annat, beloppet
inte betalas ut till honom, utan fördelas på övriga utdelningsberättigade
som inte tillgodosetts fullt ut. Lag (1990:1072).
Förskottsbetalning
14 § Innan utdelning äger rum, får förvaltaren självmant eller på begäran
av en borgenär betala ut utdelningsmedel i förskott i enlighet med vad
som föreskrivs i 15 §.
Även om en borgenär har fått betalt i förskott för sin fordran, skall den
tas upp i utdelningsförslaget.
15 § Förskottsbetalning skall utgå för en fordran med förmånsrätt, om det
lämpligen kan ske.
Förskottsbetalning skall utgå för en fordran utan förmånsrätt, om det är
uppenbart att tillgångarna räcker till betalning av tio procent av sådana
fordringar och det inte finns särskilda skäl mot det.
Förskottsbetalning för en fordran utgår endast i den mån det kan antas
att utdelning kommer att belöpa på denna. Är fordringen beroende av
villkor eller tvistig, får förskott inte betalas ut. När
bevakningsskyldighet föreligger, får förskottsbetalning ske endast till
en borgenär som har bevakat sin fordran i konkursen.
16 § Har en borgenär begärt förskottsbetalning, kan förvaltaren kräva att
borgenären ställer säkerhet för att medlen återbetalas, om det visar sig
att borgenären saknar rätt att behålla vad som betalas till honom. I
fråga om sådan säkerhet gäller 11 §.
Vad som föreskrivs i 10 § fjärde stycket om skyldighet att betala ränta
skall tillämpas även vid återbetalning av medel som har betalts ut i
förskott.
17 § Om förvaltaren vägrar förskottsbetalning med begärt belopp, får
borgenären hänskjuta frågan till rättens prövning.
När en konkurs anses avslutad m. m.
18 § En konkurs anses avslutad när tingsrätten har fastställt utdelning
enligt 7 §. Detta gäller även om en tvist angående en fordran som har
gjorts gällande i konkursen eller en fråga om underhåll åt gäldenären
ännu inte är slutligt avgjord eller någon ytterligare tillgång till följd
av rättegång eller på något annat sätt senare kan komma att tillföras
konkursboet.
Även om konkursen är avslutad, får ett ackordsförslag som har getts in
tidigare prövas enligt 12 kap.
Efterutdelning
19 § Blir medel tillgängliga för utdelning efter det att
utdelningsförslag enligt 4 § har upprättats, skall förvaltaren dela ut
dem till borgenärerna.
20 § Om det är oklart hur medlen skall fördelas, skall ett förslag till
efterutdelning upprättas. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i detta
kapitel om utdelning, utbetalning av utdelningsmedel och
förskottsbetalning.
I förslaget till efterutdelning kan utdelning beräknas även för en
fordran som har blivit känd efter det att utdelningförslag enligt 4 §
upprättades. En fordran får beaktas utan bevakning trots att
bevakningsförfarande förut har varit anordnat i konkursen. Har så inte
varit fallet, får rätten emellertid besluta om bevakningsförfarande inför
efterutdelningen.
Av nytillkomna medel skall en borgenär för en fordran som inte har tagits
upp i utdelningsförslag enligt 4 § först så långt medlen räcker tilldelas
så mycket som skulle ha tillagts fordringen, om denna hade beaktats i
utdelningsförslaget. Därefter får han tillsammans med övriga borgenärer
ta del i vad som kan återstå.
21 § Om förvaltaren anser att de nytillkomna medlen kan fördelas utan att
förslag till efterutdelning upprättas och om tillsynsmyndigheten medger
det, får han dela ut medlen till berättigade borgenärer utan att
föreskrifterna i det föregående i detta kapitel iakttas. För
utbetalningen gäller dock 9 § andra stycket och 13 a §. En borgenär
förlorar sin rätt till utdelning, om han inte gör anspråk på medlen inom
två år räknat från det att förvaltaren har anmält till rätten att han har
skickat medlen till borgenären.
Första stycket tillämpas också för det fall att det finns skäl att
upprätta ett utdelningsförslag men medlen inte förslår till betalning av
de därmed förenade kostnaderna. Lag (1990:1072).
Viss anmälningsskyldighet m.m.
22 § Om utdelning eller efterutdelning har utfallit på ett
företagshypoteksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla detta till
inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall göras sedan beslutet att
fastställa utdelningen eller efterutdelningen har vunnit laga kraft
eller, i fall som avses i 21 §, när utbetalningen har ägt rum.
Tillsammans med anmälningen skall förvaltaren sända in
utdelningsförslaget eller någon annan handling som visar fördelningen.
När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på
hypoteksbrevet.
12 kap. Ackord i konkurs m.m.
Frivillig uppgörelse
1 § Visar gäldenären att han har kommit överens om betalningen av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars
fordringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar
är kända för förvaltaren, skall rätten på ansökan av gäldenären besluta
om nedläggning av konkursen. Innan beslut meddelas skall förvaltaren
höras.
Om bevakningsförfarande äger rum, får beslut om att lägga ned konkursen
inte meddelas före bevakningstidens utgång.
Rätten kan förordna att boets egendom inte får säljas innan ansökningen
har prövats, om egendomen inte behöver säljas av någon sådan anledning
som avses i 8 kap. 3 § andra stycket 2 och 3.
2 § Ett beslut att lägga ned konkursen skall kungöras.
Innan egendomen i boet återställs till gäldenären, skall
konkurskostnaderna och andra skulder som boet har ådragit sig tas ut ur
egendomen.
Är någon kostnad eller skuld tvistig, skall förvaltaren sätta in
behövliga medel till betalning av kostnaden eller skulden i den bank som
parterna enas om. Räntan skall tillkomma den som slutligen blir
berättigad till medlen.
Ackordsförslag m. m.
3 § Reglerna i 4--28 §§ om ackord är tillämpliga endast i en konkurs i
vilken det har beslutats att bevakningsförfarande skall äga rum.
4 § Om gäldenären vill bjuda ackord, skall han tillställa rätten ett
ackordsförslag. I förslaget skall anges
1. hur mycket gäldenären bjuder i betalning,
2. när betalningen skall ske,
3. om säkerhet har ställts för ackordet och vari säkerheten i så fall
består.
5 § Ett ackord får avse att fordringar som tillkommer de borgenärer som
enligt 11 § har rätt att rösta om förslaget sätts ned och betalas på
närmare angivet sätt. Ackordet skall ge likaberättigade borgenärer lika
rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om inte en lägre
ackordsprocent godkänns av samtliga kända borgenärer som har bevakat
fordran och skulle omfattas av ackordet eller om det finns synnerliga
skäl för lägre utdelning. Betalning av föreskriven minsta utdelning skall
ske inom ett år efter det att ackordet har fastställts, om inte samtliga
nämnda borgenärer godkänner en längre betalningstid.
Ett ackord får innehålla villkor att borgenärer får full betalning intill
ett visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till
omfattningen av boet och övriga omständigheter. Avvikelser till nackdel
för en viss borgenär får också äga rum, om han medger det.
Ett ackord får även avse att gäldenären endast får anstånd med
betalningen eller annan särskild eftergift. Första och andra styckena
gäller i tillämplig utsträckning.
6 § Ett ackordsförslag får tas upp endast om det kommer in till rätten
före den dag då kungörelsen om utdelningsförslaget i konkursen är införd
i Post- och Inrikes Tidningar eller, när utbyte enligt 15 kap. 2 § sker,
före den dag då underrättelserna sändes ut.
Om ackordsförslaget har kommit in i rätt tid, skall rätten inhämta
yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärerna.
Avstyrker förvaltaren att det sker, får förslaget tas upp endast om
rätten finner synnerliga skäl till det.
7 § Möter enligt 4--6 §§ hinder mot att ackordsförslaget tas upp, skall
det avvisas.
Sammanträde för prövning av ackordsförslag
8 § Om ackordsförslaget tas upp, skall borgenärerna genast kallas till
ett sammanträde inför rätten för att pröva förslaget. Innan gäldenären
har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, får kallelse utfärdas endast om det
finns synnerliga skäl för det. Kallelsen till sammanträdet skall
kungöras.
Sammanträdet får inte hållas tidigare än tre veckor efter det att
ackordsförslaget togs upp och inte heller innan tvistefrågor som har
uppkommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar har handlagts vid
förlikningssammanträdet.
9 § Förvaltaren skall snarast till rätten inkomma med yttrande huruvida
han anser att ackordsförslaget bör antas av borgenärerna. Yttrandet skall
hållas tillgängligt för borgenärerna vid sammanträdet för prövning av
ackordsförslaget, om det inte har sänts till dem tidigare.
10 § Vid sammanträdet för prövning av ackordsförslaget bör förvaltaren
närvara. Om gäldenären inte kan infinna sig personligen, bör han skicka
ett ombud.
Förvaltaren skall tillhandahålla en förteckning över de borgenärer som
har rätt att rösta i ackordsfrågan, med uppgift om de fordringsbelopp för
vilka rösträtt får utövas. Har det mot någon av dessa fordringar
framställts anmärkning som inte har prövats eller har, om efterbevakning
har skett, anmärkningstiden ännu inte gått ut, skall det särskilt anges i
förteckningen.
Om gäldenären inte har avlagt ed enligt 6 kap. 3 §, skall anledningen
till det uppges vid sammanträdet.
11 § Vid omröstning i ackordsfrågan får rösträtt utövas endast för
bevakade fordringar. En borgenär som kan få täckning för sin fordran
genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt deltar
dock inte i omröstningen. En borgenär, som enligt fordringsavtalet
har rätt till betalning först efter övriga borgenärer, deltar inte
heller i omröstningen, såvida inte de övriga borgenärerna medger det.
Om en borgenär helt eller delvis avstår från kvittningsrätt eller
förmånsrätt, deltar han i motsvarande mån. Kan en borgenärs fordran
endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet
av den egendom i vilken borgenären har särskild förmånsrätt hans
fordran, deltar han med återstående del av fordringen.
En svarande som med anledning av en återvinningstalan har fått eller
kan få en fordran mot gäldenären, får utan bevakning delta med
fordringen i omröstningen.
Innebär ackordsförslaget att borgenärer som inte har förmånsrätt
skall få full betalning intill visst belopp, får rösträtt inte utövas
för de fordringar som därigenom får full betalning.
Med borgenärer som har förmånsrätt likställs en borgenär som till
säkerhet för sin fordran har gjort förbehåll om återtaganderätt.
Lag (1996:775).
12 § En anmärkning som har framställts mot en fordran utgör inte hinder
mot att borgenären deltar med fordringen i omröstningen. Är utgången av
omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller inte, skall
rätten vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma
förlikning. De närvarande får med bindande verkan för dem som har
uteblivit medge att en anmärkning förfaller eller inskränks eller uppdra
åt förvaltaren att ingå förlikning med borgenären. Kan förlikning inte
träffas, skall frågan handläggas enligt vad som sägs i 17 § första
stycket för bestämmande av omröstningens utgång. Har en anmärkning mot
någon yrkad fordran eller förmånsrätt prövats enligt 9 kap. 16 §, skall
rättens avgörande dock tillämpas vid omröstningen i ackordsfrågan, om det
inte före omröstningen visas att avgörandet har ändrats av högre rätt.
Förlikning angående en anmärkning som har framställts mot en fordran får
inte ingås på något annat sätt än som har nämnts nu, om inte alla vars
rätt är beroende av förlikningen samtycker till det.
13 § Om både en borgenär och en borgensman eller någon annan som förutom
gäldenären ansvarar för borgenärens fordran vill rösta för denna i
ackordsfrågan, har de tillsammans en röst, vilken beräknas efter
borgenärens fordran. Kan de inte enas, gäller borgenärens mening, om inte
de andra löser ut honom eller ställer betryggande säkerhet för
fordringen.
14 § Gäldenären får inte återta eller ändra ackordsförslaget utan rättens
medgivande. Ett yrkande om detta skall framställas senast vid
sammanträdet och innan omröstningen sker.
Om en ändring i ackordsförslaget medges, får prövningen av
ackordsförslaget skjutas upp till ett fortsatt sammanträde inom tre
veckor. Om ändringen inte medför att förslaget blir sämre för
borgenärerna, får prövningen skjutas upp endast om det finns särskilda
skäl till det.
Om rätten i något annat fall än som avses i andra stycket, efter att ha
hört förvaltaren och de närvarande borgenärerna, anser att det finns
särskilda skäl för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget skjuts
upp, får rätten besluta om uppskov till ett fortsatt sammanträde inom tre
veckor.
Borgenärsmajoritet vid ackord m. m.
15 § Ett ackordsförslag som ger minst femtio procent av fordringsbeloppen
skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande har
godtagit förslaget och deras fordringar uppgår till tre femtedelar av de
röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten
lägre, skall ackordsförslaget anses antaget om tre fjärdedelar av de
röstande har enats om förslaget och deras fordringar uppgår till tre
fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp.
16 § Anser en borgenär eller gäldenären att ett beslut genom vilket ett
ackordsförslag har förkastats av borgenärerna inte har tillkommit på
lagligt sätt, får han överklaga beslutet i hovrätten inom tre veckor från
beslutet. Gäldenären får dock överklaga beslutet endast om hans rätt kan
vara beroende av det. Beslutet tillämpas omedelbart, om inte något annat
förordnas. Lag (1990:1072).
Fastställelse av ackord
17 § Har ett ackordsförslag antagits vid sammanträdet men finns det
enligt 19 § anledning att inte fastställa ackordet, skall ackordsfrågan
prövas av rätten vid en förhandling. Detsamma gäller, om det vid
sammanträdet inte kan avgöras om förslaget har antagits eller förkastats
av borgenärerna.
Om ackordsfrågan inte skall prövas vid en förhandling, skall rätten
fastställa ackordet.
Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om inte längre
rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter.
18 § Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om
kvarstående anmärkningar godkänns eller inte och finns det i övrigt skäl
att fastställa ackordet, skall rätten vid förhandlingen först pröva
anmärkningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir
densamma vare sig övriga anmärkningar godkänns eller inte.
19 § Ett ackord får inte fastställas, om
1. ärendet inte har handlagts på föreskrivet sätt och felet kan ha
inverkat på ackordsfrågans utgång,
2. ackordet inte uppfyller de villkor som anges i 5 §,
3. det finns skälig anledning att anta att gäldenären i hemlighet har
gynnat någon borgenär i avsikt att inverka på ackordsfrågan eller att
något annat svek har ägt rum vid ackordet eller
4. ackordet uppenbart är till skada för borgenärerna.
Även om första stycket inte är tillämpligt får rätten efter
omständigheterna vägra att fastställa ackordet, om en borgenär eller en
borgensman eller någon annan som förutom gäldenären svarar för fordringen
har bestritt fastställelse på grund av att
1. betryggande säkerhet för ackordets fullgörande inte finns,
2. ackordet är till skada för borgenärerna eller
3. ackordet av någon annan särskild anledning inte bör medges.
Vägras fastställelse enligt första stycket 1 och är inte förslaget
förkastat av borgenärerna eller förfallet, skall borgenärerna på nytt
pröva ackordsförslaget och ett sammanträde sättas ut för detta. Ett
sådant sammanträde får hållas tidigast tio dagar efter beslutet om vägrad
fastställelse. Borgenärerna skall kallas till sammanträdet. Kallelsen
skall kungöras.
20 § En förhandling enligt 17 § skall äga rum så snart som möjligt. Till
förhandlingen skall förvaltaren, gäldenären och de borgenärer som var
närvarande vid sammanträde som avses i 8 § kallas.
Verkan av ackord
21 § Ett fastställt ackord är bindande för alla borgenärer, kända
och okända, som har haft rätt att efter bevakning rösta om
ackordsförslaget.
En borgenär, som enligt fordringsavtalet har rätt till betalning
först efter övriga borgenärer, förlorar sin rätt till betalning av
gäldenären, om inte alla borgenärer som enligt 11 § hade rätt att
rösta om ackordsförslaget tillgodoses fullt ut genom ackordet.
Den som har förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga
om belopp som inte kan tas ut ur egendomen.
En borgenär har, utan hinder av ackordet, den rätt till kvittning
som han kan ha enligt 5 kap. 15 och 16 §§. Lag (1996:775).
22 § En borgenär som har godkänt ett ackordsförslag förlorar inte genom
godkännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären
svarar för fordringen.
23 § En anmärkning mot en bevakning skall, om förmånsrätt yrkas för den
bevakade fordringen, prövas på det sätt som föreskrivs i denna lag även
om ackord har kommit till stånd.
24 § Innan egendomen i boet till följd av att ett ackord har fastställts
återställs till gäldenären, skall konkurskostnaderna och andra skulder
som boet har ådragit sig tas ut ur egendomen. Förvaltaren skall dessutom
se till att de borgenärer som har förmånsrätt för sina bevakade
fordringar av egendomen, så långt den räcker, får den betalning som
tillkommer dem på grund av förmånsrätten.
Är någon kostnad eller skuld tvistig, tillämpas 2 § tredje stycket.
25 § När ackord har fastställts, får talan om återvinning inte väckas av
någon borgenär som omfattas av ackordet. Talan som har väckts på behörigt
sätt får trots det prövas.
Vad som vinns genom återvinningstalan och inte behövs för något sådant
ändamål som avses i 24 § skall, sedan kärandens kostnader har ersatts,
tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. En svarande som med
anledning av kärandens talan får en fordran mot gäldenären har rätt att
på vad han annars skulle ha fått betala avräkna den utdelning som
tillkommer honom.
Tillsyn över ackord
26 § På begäran av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten, om det finns skäl till det, förordna förvaltaren eller någon
annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina
åtaganden enligt ackordet. Om det behövs, skall även en ersättare för
tillsynsmannen förordnas.
Gäldenären skall ge tillsynsmannen de uppgifter som denne begär och följa
de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.
Tillsynsmannen skall entledigas av rätten, om det visar sig att han inte
är lämplig eller att han av någon annan särskild orsak bör skiljas från
uppdraget.
27 § Arvode till tillsynsmannen och ersättning för de kostnader som
uppdraget har medfört skall prövas av rätten, om tillsynsmannen eller
gäldenären begär det. Så länge ackordet inte har fullgjorts, får en sådan
begäran framställas också av en borgenär vars fordran omfattas av
ackordet.
Förverkande av ackord
28 § På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan
rätten förklara att den eftergift som genom ackordet har medgetts
gäldenären förfaller, om gäldenären
1. har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller i hemlighet
har gynnat någon borgenär i syfte att inverka på ackordsfrågan,
2. åsidosätter vad som åligger honom enligt 26 § andra stycket eller
3. på något annat sätt uppenbart försummar sina åtaganden enligt
ackordet.
Förlikning är inte tillåten i en fråga som avses i första stycket.
Även om den eftergift som har medgetts gäldenären förklaras förfallen,
får borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot
den som har gått i borgen för ackordet.
13 kap. Förvaltarens slutredovisning
Avgivande av slutredovisningen
1 § Förvaltaren skall avge slutredovisning för sin förvaltning i enlighet
med vad som föreskrivs i detta kapitel. En förvaltare som avgår innan
konkursen är avslutad skall avge slutredovisning, även om han har haft
hand om förvaltningen tillsammans med andra förvaltare. Har förvaltningen
varit delad, behöver redovisningen omfatta endast den del av
förvaltningen som har ankommit på den avgående förvaltaren ensam.
Om förvaltarens skyldighet att under konkursen redovisa
medelsförvaltningen m. m. finns det bestämmelser i 7 kap. 18--21 §§.
2 § Slutredovisning skall avges
1. om konkursbeslutet hävs av högre rätt,
2. om förvaltaren avgår före konkursens slut,
3. om konkursen avskrivs på grund av otillräckliga tillgångar,
4. om konkursen avskrivs därför att ingen fordran har gjorts gällande i
konkursen,
5. vid utdelning och vid efterutdelning enligt 11 kap. 20 §,
6. vid efterutdelning enligt 11 kap. 21 §,
7. om konkursen läggs ned efter frivillig uppgörelse,
8. om egendomen i boet återställs till gäldenären till följd av att
ackord har fastställts.
3 § Slutredovisningen skall avges till tillsynsmyndigheten. Till
slutredovisningen skall förvaltaren bifoga de handlingar som är av
betydelse för kontroll av redovisningen. Förvaltaren skall ge in en kopia
av redovisningen till rätten. I fall som avses i 2 § 1, 4 och 7 skall en
kopia samtidigt lämnas till gäldenären.
4 § I fall som avses i 2 § 5 skall slutredovisningen avges samtidigt som
utdelningsförslaget ges in till rätten. I övriga i 2 § avsedda fall skall
förvaltaren avge redovisningen så snart som möjligt.
Granskning av slutredovisningen
5 § Tillsynsmyndigheten skall i de fall som avses i 2 § 2, 3, 5, 6 och 8
granska slutredovisningen samt i de fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 avge
utlåtande över densamma. Tillsynsmyndigheten skall skicka utlåtandet till
rätten. Redovisningen och utlåtandet skall hållas tillgängliga hos rätten
och tillsynsmyndigheten för dem som vill ta del av handlingarna.
6 § I fall som avses i 2 § 5 skall av den kungörelse som rätten utfärdar
enligt 11 kap. 6 § framgå att slutredovisningen och utlåtandet är
tillgängliga för granskning och var handlingarna finns.
I fall som avses i 2 § 2 och 8 skall rätten, när tillsynsmyndigheten har
lämnat sitt utlåtande, kungöra att slutredovisningen och utlåtandet har
avgetts samt var handlingarna är tillgängliga för granskning.
I de kungörelser som nämns i första och andra styckena skall det anges
vad den som vill klandra redovisningen måste göra.
Klander av slutredovisningen
7 § Förvaltarens slutredovisning får klandras av tillsynsmyndigheten och
gäldenären. Även en borgenär får klandra redovisningen, om hans rätt kan
vara beroende av den.
Talan om klander av slutredovisning väcks genom stämning vid den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.
I fall som avses i 2 § 2, 5 och 8 skall talan väckas senast den dag som
rätten bestämmer och anger i kungörelsen. Denna dag skall bestämmas så
att tre månader förflyter från den tidpunkt då kungörelsen kan antas bli
införd i Post- och Inrikes Tidningar. I övriga fall skall talan väckas
inom tre månader från den dag då kopian av redovisningen kom in till
rätten.
8 § I högsta domstolen för riksskatteverket det allmännas talan i mål som
avses i 7 §.
9 § En borgenär som har väckt klandertalan har rätt att av konkursboet få
ersättning för sina rättegångskostnader i den mån de täcks av vad som
genom rättegången har kommit boet till godo.
14 kap. Konkurskostnader
Allmänna bestämmelser
1 § Med konkurskostnad avses
1. arvode och kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode och kostnadsersättning till en sådan rådgivare eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 §,
3. ersättning till ett sakkunnigt biträde som förvaltare har anlitat med
stöd av 7 kap. 11 §,
4. ersättning till staten för tillsynen över förvaltningen,
5. kostnad för kungörande av beslut eller åtgärd rörande konkursen,
6. kostnad för de skriftliga kallelser och underrättelser till
borgenärerna som utfärdas i konkursen,
7. ersättning enligt 6 kap. 14 § till gäldenären eller någon annan för
inställelse.
Som konkurskostnad anses inte de kostnader för kungörelsen, kallelser och
underrättelser som föranleds av efterbevakning.
2 § Konkurskostnaderna skall utgå ur konkursboet framför andra skulder
som boet har ådragit sig. I den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur
boet, skall de betalas av staten, om inte något annat följer av 3 §.
3 § Om en konkurs har uppstått på ansökan av någon annan borgenär än
staten och om konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §, skall, i den mån
konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet, borgenären svara för dessa,
dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för
konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Är flera borgenärer betalningsskyldiga, svarar de
solidariskt. I beslutet om avskrivning skall ansvarig borgenär åläggas
att betala konkurskostnaderna med den angivna begränsningen. Kan
kostnaderna inte heller tas ut av borgenären, skall de betalas av staten.
Förvaltarens arvode
4 § Arvodet till förvaltaren bestäms av rätten. Om det har utsetts flera
förvaltare, skall särskilt arvode bestämmas för var och en av dem.
Arvodet får inte bestämmas till ett högre belopp än som med hänsyn till
det arbete som uppdraget har krävt, den omsorg och skicklighet varmed det
har utförts samt boets omfattning kan anses utgöra skälig ersättning för
uppdraget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa
som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren om
konkursen avskrivs enligt 10 kap. 1 §.
5 § Arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt, om inte
enligt 18 § ett särskilt arvode behöver beräknas för egendom som avses
där. Ett sådant särskilt arvode får bestämmas innan arvodesfrågan i
övrigt avgörs.
När ett särskilt arvode bestäms för viss egendom, tillämpas de grunder
för arvodesberäkningen som anges i 4 §.
6 § Arvodet bestäms efter framställning av förvaltaren. Har det utsetts
flera förvaltare, bör deras arvoden bestämmas på en gång, om det
lämpligen kan ske.
I arvodesframställningen skall förvaltaren ange det belopp som han begär
och, om det kan komma i fråga att bestämma ett särskilt arvode för viss
egendom, även det beloppet. Till framställningen skall bifogas en
redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört med en specificerad
räkning, som utvisar det begärda beloppets fördelning på de olika
förvaltningsåtgärderna. Har förvaltaren anlitat ett sådant biträde som
avses i 7 kap. 11 § och har biträdet erhållit gottgörelse eller har
förvaltaren tillgodoförts ersättning för utgifter, skall det anges i
redogörelsen.
Om det finns anledning att bestämma ett särskilt arvode för viss egendom,
skall förvaltaren tillhandahålla rätten en förteckning över de kända
rättsägare som har särskild förmånsrätt i egendomen.
7 § Avser en arvodesframställning endast att ett särskilt arvode skall
bestämmas för viss egendom, får rätten avgöra om det finns skäl att ta
upp yrkandet till prövning innan arvode i övrigt bestäms.
8 § I andra fall än de som avses i 9 § tredje stycket och 10 § skall
rätten, innan arvodesframställningen prövas, inhämta yttrande i
arvodesfrågan av tillsynsmyndigheten samt ge gäldenären och de borgenärer
som hos rätten har begärt det tillfälle att yttra sig över
framställningen inom viss tid, minst två och högst fyra veckor. I fall
som sägs i 6 § tredje stycket skall varje känd borgenär som har särskild
förmånsrätt i egendomen ges tillfälle att yttra sig över framställningen.
Rätten får hålla förhandling i arvodesfrågan, om den finner skäl till
det. Till förhandlingen skall förvaltaren, tillsynsmyndigheten,
gäldenären samt de borgenärer som har begärt att få yttra sig över
arvodesframställningen kallas. I fall som avses i 6 § tredje stycket
skall varje känd borgenär som har särskild förmånsrätt i egendomen
kallas.
9 § I fall då tingsrätten har att fastställa utdelning eller
efterutdelning i konkursen skall beslut i arvodesfrågan meddelas
samtidigt med beslutet om fastställelse, när inte något annat följer av 7
§.
Oberoende av om talan har förts mot ett beslut om att fastställa
utdelning eller efterutdelning får högre rätt som ändrar lägre rätts
beslut i arvodesfrågan göra den ändring i beslutet om fastställelse som
föranleds därav eller, om det behövs, återförvisa utdelningsfrågan till
förvaltaren.
Den domstol som har att pröva en fråga om utdelning eller efterutdelning
får bestämma tilläggsarvode till förvaltaren för arbete i anledning av
handläggningen av frågan vid domstolen.
10 § Om konkursen avskrivs eller läggs ned eller om konkursbeslutet
upphävs eller om efterutdelning enligt 11 kap. 21 § äger rum, skall
rätten höra tillsynsmyndigheten innan arvode till förvaltaren bestäms.
11 § En förvaltare får inte lyfta sitt arvode förrän han har avgett
slutredovisningen för sin förvaltning.
Förskott på förvaltarens arvode
12 § Rätten får tillerkänna förvaltaren skäligt belopp att utgå i
förskott innan slutligt arvode bestäms, om det är rimligt med hänsyn till
omfattningen av det arbete som uppdraget har medfört, den tid under
vilken konkursen har varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga
förhållanden.
En framställning om förskott skall ange det belopp som begärs och de skäl
som åberopas för förskottsbetalningen. Till framställningen skall bifogas
en redogörelse för det arbete som uppdraget har medfört och en uppgift om
boets ekonomiska ställning. Rätten skall inhämta yttrande i
förskottsfrågan av tillsynsmyndigheten.
Förvaltarens ersättning för kostnader
13 § Förvaltaren får under förvaltningens gång ur konkursboet ta ut medel
för att betala de kostnader som uppdraget medför. Uttagen skall anges i
förvaltarens slutredovisning.
14 § Avskrivs konkursen enligt 10 kap. 1 §, skall rätten bestämma
kostnadsersättningen till förvaltaren samtidigt som arvodet bestäms.
Tillsynsmyndigheten skall höras också över begäran om ersättning för
kostnader.
Övriga konkurskostnader
15 § Rätten bestämmer arvodet till en sådan rådgivare eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 § efter att ha hört
tillsynsmyndigheten och förvaltaren. Härvid tillämpas 4 § andra stycket
och 5 §.
16 § Ersättningen till ett sakkunnigt biträde som har anlitats med stöd
av 7 kap. 11 § bestäms av förvaltaren.
17 § Ersättningen till staten för tillsynen över förvaltningen utgår
enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen till staten för sådana konkurskostnader som avses i 1 §
första stycket 6 utgår enligt föreskrifter som meddelas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom
18 § Av arvodet till förvaltaren eller sådan rådgivare eller
förlikningsman som har utsetts enligt 7 kap. 7 § skall, om det i boet
finns egendom i vilken särskild förmånsrätt äger rum och i den mån det
inverkar på de borgenärers rätt som inte har sådan förmånsrätt i
egendomen eller på statens ansvar för konkurskostnaderna, den del som
avser egendomen i fråga fastställas att betalas ur egendomens avkastning
och köpeskilling.
Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, får inte till
skada för någon med samma eller bättre förmånsrätt, av egendomens
avkastning och köpeskilling betalas någon annan konkurskostnad än som har
sagts i första stycket. Om den särskilda förmånsrätten är sådan som anges
i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), får dock av egendomen betalas också
övriga konkurskostnader, i den mån boet annars inte lämnar tillgång till
det.
Med arvode som sägs i första stycket jämställs vid tillämpningen av denna
paragraf konkursboets kostnader för vård och försäljning av egendomen i
fråga.
15 kap. Information om beslut och åtgärder under konkurs
Formen för kungörande
1 § Kungörelsen om konkursbeslutet skall införas i Post- och Inrikes
Tidningar och, enligt vad som föreskrivs i 3 § lagen (1977:654) om
kungörande i mål och ärenden hos myndighet m. m., i ortstidning.
När ett beslut eller en åtgärd i något annat fall än som sägs i första
stycket eller i 8 kap. 11 § skall kungöras enligt denna lag, skall
kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de
ortstidningar som rätten bestämmer.
Utbyte av kungörelse mot skriftliga underrättelser till
borgenärerna
2 § I en konkurs vari bevakningsförfarande har ägt rum skall följande
kungörelser ersättas med skriftliga underrättelser till borgenärerna, om
det saknas anledning att anta att kostnaden för tillkännagivandet med
kungörelse blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare,
nämligen
1. kungörelse med kallelse till förhandling angående entledigande av
förvaltare,
2. kungörelse med information om att ett förslag till utdelning eller
efterutdelning har upprättats samt att slutredovisningen och
tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för
granskning,
3. kungörelse av beslut om att lägga ned konkursen på grund av frivillig
uppgörelse,
4. kungörelse med information om att slutredovisningen och
tillsynsmyndighetens utlåtande över den finns tillgängliga för granskning
i fall då förvaltare avgår före konkursens slut.
Om utbyte sker i de fall som anges i första stycket 2, 3 eller 4 skall
tid som avses i 11 kap. 6 § tredje stycket, 13 kap. 7 § tredje stycket
och 16 kap. 9 § första stycket i stället räknas från dagen efter den då
underrättelserna sändes ut.
Utbyte av underrättelser och kallelser till borgenärerna mot
kungörelse
3 § Om antalet borgenärer med fordringar utan förmånsrätt är mycket
stort, får underrättelser till dessa borgenärer och sådana kallelser till
dem som inte behöver delges ersättas av ett tillkännagivande genom
kungörelse.
Formen för kallelser och underrättelser m.m.
4 § Skriftliga kallelser och underrättelser enligt denna lag sänds med
posten i vanligt brev till mottagaren under hans senaste kända
postadress, om inte något annat följer av särskilda föreskrifter om
delgivning.
Skall någon enligt en föreskrift i lagen beredas tillfälle att yttra sig
i en viss fråga, får delgivning äga rum.
Register över konkurser
5 § Hos Patent- och registreringsverket skall, för de ändamål som
anges i 6 §, med hjälp av automatisk databehandling föras ett för
hela landet gemensamt register över fysiska personers och dödsbons
konkurser.
I handelsregisterlagen (1974:157), aktiebolagslagen (1975:1385) och
lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar finns bestämmelser om
registrering av juridiska personers konkurser. Lag (1995:793).
6 § Det register som avses i 5 § första stycket får användas för
upplysningar till den som begär uppgifter om fysiska personers och
dödsbons konkurser. Patent- och registreringsverket får använda
registret för uppföljning av och tillsyn över de övriga register som
förs hos verket samt för utfärdande av bevis om att en person eller
ett dödsbo inte är försatt i konkurs vid någon domstol i landet.
Lag (1995:793).
7 § Registret får innehålla uppgifter om:
1. konkursgäldenärens namn, personnummer och adress,
2. datum för konkursbeslutet,
3. datum för konkursens avslutande,
4. den domstol som fattat beslutet om konkursen och domstolens
målnummer,
5. beslut genom vilket högre rätt har upphävt konkursbeslutet,
6. konkursförvaltarens namn och adress samt
7. namn och adress på den tillsynsmyndighet som utövar tillsyn över
förvaltningen.
Uppgifterna i registret skall gallras fem år efter utgången av det
kalenderår då konkursen avslutades. Lag (1995:793).
8 § Om en fysisk person eller ett dödsbo försätts i konkurs, skall
tingsrätten samma dag till Patent- och registreringsverket sända en
underrättelse om beslutet. Underrättelsen skall innehålla de
uppgifter som anges i 7 § 1, 2, 4, 6 och 7. Tingsrätten skall även
underrätta verket när en sådan konkurs har avslutats eller när högre
rätt har upphävt ett konkursbeslut. Lag (1995:793).
16 kap. Bestämmelser om handläggning och överklagande m.m.
Handläggning av konkursärenden
1 § Prövningen av en konkursansökan och handläggningen av konkursen sker
som ett konkursärende hos tingsrätten. Som konkursärende handläggs inte
sådan talan enligt denna lag som skall väckas genom stämning.
2 § I konkursärenden gäller rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål i
tillämpliga delar, om inte något annat sägs i denna lag. Sker
handläggningen vid förhandling, tillämpas bestämmelserna om
huvudförhandling i tvistemål, om inte sakens beskaffenhet motiverar
avsteg därifrån.
Om den som har kallats till en förhandling uteblir, hindrar det inte att
den fråga som förhandlingen gäller prövas och avgörs.
Rättens avgörande sker genom beslut.
3 § En tingsrätt skall vid handläggningen av ett konkursärende bestå av
en lagfaren domare. Vid en förhandling får dock rätten bestå av tre
lagfarna domare.
Verkställighet av beslut i konkursärenden
4 § Ett beslut om konkurs och om upphävande av ett konkursbeslut går i
verkställighet omedelbart. Detsamma gäller andra beslut av rätten under
handläggningen av ett konkursärende i en fråga som enligt denna lag skall
prövas av rätten, om inte något annat förordnas eller följer av andra
stycket.
Beslut under handläggningen av ett konkursärende går i verkställighet
först sedan det har vunnit laga kraft, om beslutet avser
1. arvode eller kostnadsersättning till förvaltare,
2. arvode till en sådan rådgivare eller förlikningsman som har utsetts
enligt 7 kap. 7 §,
3. arvode eller kostnadsersättning till en sådan tillsynsman som har
utsetts enligt 12 kap. 26 §,
4. utdömande av förelagt vite.
Angående verkställighet av beslut att fastställa utdelning finns det
bestämmelser i 11 kap. 9 och 10 §§.
Överklagande av rättens beslut i konkursärenden m.m.
5 § Varje tingsrättens beslut i ett konkursärende i en fråga som enligt
denna lag skall prövas av rätten får överklagas för sig, om inte något
annat följer av 6 eller 7 §.
Har ett beslut meddelats utan att förhandling har hållits, skall de som
beslutet har gått emot genast underrättas om tiden för beslutet, i den
mån det med hänsyn till omständigheterna är motiverat. När det är
lämpligt, bör i underrättelsen ges besked om utgången av den prövade
frågan.
6 § Ett beslut enligt 9 kap. 1 § att bevakning skall äga rum får inte
överklagas. Inte heller får ett beslut av tingsrätten enligt 11 kap. 7 §
tredje stycket som innefattar återförvisning av ett utdelningsförslag
till förvaltaren överklagas.
Rättens beslut i fråga om utdelning får överklagas endast av den som i
rätt tid har framställt invändning mot utdelningsförslaget eller, om
rätten beslutar fastställa utdelning som avviker från förslaget, den vars
rätt påverkas av ändringen. Förvaltaren får fullfölja talan i en fråga
som gäller återvinning.
7 § Mot beslut enligt 12 kap. 18 § med anledning av en framställd
anmärkning får talan inte föras.
Mot följande beslut får talan inte föras särskilt, nämligen
1. beslut i fråga om vägrat återtagande eller om ändring i ett
ackordsförslag enligt 12 kap. 14 §,
2. beslut enligt 12 kap. 19 § att borgenärerna på nytt skall pröva
ackordsfrågan.
8 § Tillsynsmyndigheten får överklaga tingsrättens beslut, om beslutet
rör
1. utseende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare eller
delning av förvaltningen mellan flera förvaltare,
2. arvode, kostnadsersättning eller förskott till förvaltare,
3. reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt
pass, förbud att utfärda pass, hämtning eller häktning eller föreläggande
eller utdömande av vite,
4. uppdrag som eller arvode till rådgivare eller förlikningsman,
5. avslag på en framställning om att inleda bevakningsförfarande,
6. avskrivning av konkurs enligt 10 kap. 1 §.
I de frågor som avses i första stycket förs det allmännas talan i högsta
domstolen av riksskatteverket. Lag (1989:1002).
9 § Ett sådant beslut av tingsrätten som avses i 5 § får
överklagas hos hovrätten. Överklagandet skall ske inom tre veckor
från den dag då beslutet meddelades. Är det fråga om ett
konkursbeslut eller ett beslut om nedläggning av en konkurs på
grund av frivillig uppgörelse, räknas dock tiden för överklagande
från den dag då kungörelsen om beslutet var införd i Post- och
Inrikes Tidningar.
Beslut om åläggande av reseförbud, om skyldighet för gäldenären
att lämna ifrån sig sitt pass, om förbud att utfärda pass samt om
någons häktande eller kvarhållande i häkte får överklagas utan
inskränkning till viss tid. Detsamma gäller klagan mot ett beslut på
den grunden att förfarandet onödigt uppehålls genom beslutet.
Lag (1994:1050).
17 kap. Skadestånd och straff
Skadestånd
1 § En förvaltare skall ersätta de skador som han vid fullgörande av sitt
uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet tillfogar boet, en
konkursborgenär eller gäldenären. Skadeståndet kan jämkas efter vad som
är skäligt med hänsyn till handlingens beskaffenhet, skadans storlek och
omständigheterna i övrigt.
Skall flera förvaltare ersätta samma skada, svarar de solidariskt för
skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon
av dem enligt första stycket. Vad någon har betalt i skadestånd får sökas
åter av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till
omständigheterna.
2 § Talan om skadestånd enligt 1 § som inte grundas på brott skall föras
genom klander av förvaltarens slutredovisning.
3 § Om en borgenärs konkursansökan inte bifalls och om borgenären när han
gav in sin ansökan saknade skälig anledning att anta att gäldenären var
på obestånd, skall borgenären ersätta gäldenären den skada som skäligen
kan anses ha orsakats denne genom ansökningen och dess handläggning.
Talan om skadestånd enligt första stycket skall väckas vid den tingsrätt
där ärendet om gäldenärens försättande i konkurs är eller har varit
anhängigt. I detta ärende får sådan talan väckas utan stämning.
Straff m.m.
4 § En gäldenär som i strid mot förbudet i 6 kap. 1 § första stycket
driver näringsverksamhet under konkursen döms till böter.
5 § En borgenär som för sin röst vid ett sammanträde i samband med ackord
i konkurs har betingat sig någon särskild förmån av gäldenären döms till
böter eller fängelse i högst ett år.
6 § Åtal mot en gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken och
åtal mot en borgenär för brott som sägs i 5 § får väckas vid den
tingsrätt där konkursen är eller har varit anhängig.
7 § Allmän åklagare och polismyndighet skall ha tillgång till alla
handlingar som rör boet och som kan lämna upplysning om huruvida
gäldenären har gjort sig skyldig till brottsligt förfarande mot sina
borgenärer.
Övergångsbestämmelser
1987:672
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen upphävs, med
de begränsningar som anges under 2, 3, 5 och 6, konkurslagen (1921:225),
lagen (1921:226) om nya konkurslagens införande och vad i avseende därå
skall iakttas samt lagen (1956:217) om vissa kreditinrättningars konkurs.
2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om en konkurs, i vilken
konkursbeslutet har meddelats före ikraftträdandet. Vad som i dessa
föreskrifter sägs om konkursdomaren skall dock i stället avse
tingsrätten. Vid fullgörandet av en uppgift som enligt äldre lag ankommer
på konkursdomaren består rätten av en lagfaren domare. Skall efter
ikraftträdandet av den nya lagen en fråga hänskjutas till rätten enligt
93 § tredje stycket, 108 § fjärde stycket eller 164 § första stycket
konkurslagen (1921:225), handläggs frågan i den ordning som är
föreskriven i den nya lagen för motsvarande fall.
3. Är en konkursansökan anhängig vid ikraftträdandet, tillämpas äldre
föreskrifter vid prövningen av ansökningen.
4. Sådana underrättelser med anledning av en konkurs som enligt någon
föreskrift i lag eller annan författning ankommer på konkursdomaren skall
i stället lämnas av tingsrätten.
5. I fråga om återvinning av en rättshandling eller åtgärd som avses i 4
kap. 5--9 §§ och som har ägt rum före lagens ikraftträdande gäller
30--34 §§ konkurslagen (1921:225).
6. I fråga om rätten att göra gällande fordran på lön, arvode eller
pension för tiden före lagens ikraftträdande gäller 100 a § konkurslagen
(1921:225).
7. Förekommer i lag eller annan författning någon föreskrift om att en
åtgärd skall ha vidtagits viss tid efter första borgenärssammanträdet i
konkurs eller att en viss rättsverkan skall inträda viss tid efter detta
sammanträde, skall fristen i stället räknas från edgångssammanträdet.
8. En fordran som har fastställts genom en sådan skiljedom som avses i
12 § lagen (1981:775) om införande av utsökningsbalken skall godtas som stöd
för borgenärs behörighet att begära gäldenären i konkurs, om skiljedomen
får verkställas enligt första meningen i nämnda paragraf och en domstol
inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 3 kap. 18 §
utsökningsbalken.
9. Vad som sägs i den nya lagen om registrerat skepp gäller även i fråga
om båt som enligt punkt 5 övergångsbestämmelserna till lagen (1973:1064)
om ändring i sjölagen (1891:35 s.1) är upptagen i skeppsregistret.
10. Förekommer i lag eller annan författning någon hänvisning till en
föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i
stället den nya föreskriften.
1989:1084
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1990. Äldre
bestämmelser tillämpas dock om konkursförfarande har inletts
före ikraftträdandet.
1990:1072
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller
dock i fråga om tid för besvär över beslut som meddelats före
ikraftträdandet.
1991:857
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande
och handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1991:999
1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991.
2. Vad som i 8 kap. 7 och 10 §§ sägs om värdepappersinstitut skall också
gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse
driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748).
1994:481
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter tillämpas
i fråga om betalningssäkring som verkställts före ikraftträdandet.
1995:308
Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Föreskrifterna i 3 kap.
4 § tredje stycket gäller i sin äldre lydelse om en förvaltare före
ikraftträdandet har gjort anspråk på en förmån som avses i den
paragrafen.
1995:793
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1995 såvitt avser 15 kap.
5-8 §§ och i övrigt den 1 juli 1995.
1996:775
1. Denna lag träder i kraft den 1 september 1996.
2. I fråga om återvinning av en rättshandling som avses i 4 kap. 1 §
1 i dess äldre lydelse och som har ägt rum före ikraftträdandet
gäller bestämmelsen i dess äldre lydelse.
3. Har konkursansökan föregåtts av förordnande av god man enligt
ackordslagen (1970:847), gäller 4 kap. 2 § i dess äldre lydelse.
1999:1095
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas
första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1999.
- - - - - - - - - - - - - - - slut på dokumentet - - - - - - - - - - - - - -